blackbutterflyes

Hon satt där halvnaken på sängen. Kämpade för att tårarna inte skulle falla en gång till ikväll. Att han aldrig kan fatta hur ont det gör, att han aldrig kan fatta hur mycket han sårar henne när han säger till henne. Han kommer aldrig att förstå smärtan när han säger till henne och skriker på henne. Han har aldrig förstått hennes känslor, han har alltid sagt att känslor är trams och dem ska man skita i. ”Du ska inte känna något alls, någongång.” Det sa han till henne, inuti så brast allting och hennes själ dog för en stund men utanpå var hon lika kall som en kylig vinternatt. Hon kunde inte visa känslor för honom, han har aldrig älskat henne. Aldrig har han sagt orden ”Jag älskar dig” till henne, det har enbart hennes mamma gjort. När han kramar henne så är det ingen värme alls utan bara en helt kall omfamning så kort som möjligt. Han kommer aldrig någonsin förstå hur hon känner och aldrig acceptera henne för den människa som hon är. Han kommer enbart att se henne som den person som hon aldrig kommer att bli.