Just nu så är livet rätt jobbigt. Morfar dog nämligen i söndags, vilket har bidragit till ett virrvarr i huvudet. Ett kaos som aldrig är lugnt, ett nöjesfält som ständigt går om och om igen. Vi åkte in till sjukhuset på söndagskvällen och tog farväl, det var en av de jobbigaste stunderna som jag hitintills har upplevt. Mamma är dessutom inte hemma, sedan i måndags har hon och morbror tagit hand om saker och ringt samtal. Nu ska de börja rensa ut i morfars hus och ja, han bodde ensam i ett stort hus. Vi ville att han skulle flytta, det har varit på tal länge och han stod i kö men det hände aldrig något. Och nu så finns han inte mer, men han slapp lida så det är skönt att veta det i alla fall. Och det är skönt att kunna veta att han säkert är med mormor nu i himlen. Men ändå så känns det så himla tungt över att han faktiskt inte finns här längre.
Men nu är han en fågel och flyger med mormor i himlen.
Jag har inte skrivit här på nästan ett helt år. Har inte haft känslan för det, det kändes/känns bara som att jag bara klagar eller vill skapa uppmärksamhet runt mig själv när jag skriver här. När jag skapade denna bloggen så var det för att jag inte kunde skriva på varken fb eller bdb, för att folk ansåg att jag var för personlig och att det inte hörde hemma där. Så jag skapade denna bloggen och skrev mest när jag kände för det, vilket inte har varit prioriterat på rätt länge. Mest eftersom att jag kände att ingen läste ändå, att ingen eller väldigt få brydde sig men nu har en kompis gjort mig uppmärksam på att det handlar inte alltid om att folk ska bry sig om en eller ska ösa uppmärksamhet över en.
Ibland handlar det om att få ut det ur mig, att få kasta ur mig mina ord för att jag behöver det. Samma kompis har jag samtalat med under en väldigt lång tid om hur jag beter mig mot andra och hur jag är som person. Jag har bett henne om råd och sen insett att jag bara har lyssnat till det som jag ville höra och resten fick vara. Flera gånger har vi gett upp om varandra, trots att vi inte vill, utan för att vi helt enkelt inte orkar. Just nu är nog en sådan period, men samtidigt så ber jag henne om råd för att förändra mig varpå denna gången så har jag lovat att verkligen göra det istället för att bara skita i det som jag anser inte stämmer eller som inte passar just då. Och det är en svår sak att göra för mig, att kunna ändra på mig. Jag är inte en sån person som bryter spår/rutiner lätt, jag har svårt att förändra mig. Men just nu känner jag att detta är ett måste om jag överhuvudtaget ska få lov att umgås med folk. Jag förlorar folk och vänner varje dag, för att de anser att jag är egoistisk och att jag bara ska få och inte behöva ge något alls. Och det gör ont att säga, men det stämmer och jag vill ändra på det, för jag är trött på att alltid räknas bort på grund av det. På grund av det så förlorar jag hela min värld och mitt fotfäste, så nu ska jag försöka att ändra på det.
Tjej från Malmö med mycket känslor och tankar. Älskar att fota och lever för det, lägger dock inte upp så mycket bilder här. Men det kommer med tiden.
Pussen <3
