Nu möts vi här igen, det var väldigt längesedan sist och otroligt mycket har hänt sedan jag skrev sist. Jag är för det första inte lika arbetslös längre, jag pluggar på Folkuniversitetet och trivs ganska bra med det. Jag började där för ungefär tre månader sedan, känns inte alls som att det har gått så lång tid det måste jag säga. Just nu så pluggar jag bara matte och det går lite trögt just nu men det går och jag är beredd att ge det en chans i och med att det är ett grundläggande ämne som många utbildningar har krav på att man ska ha. Jag har sökt till komvux just för matten och för engelska 7, det lär bli tuffare med engelskan än med matten just för att jag hade svårt för engelskan redan i ettan på gymnasiet och detta är 3:ans engelska som jag kanske ska läsa. Jag vet inte om jag kommer in än, det kan jag få reda på även efter kursstart så just nu hoppas jag inte på något alls för då bygger jag inte upp några förhoppningar som sedan kanske krossas. Det är bara onödigt för mig själv. 

 

Utöver det så bor jag fortfarande hemma, jag vill flytta, verkligen vill ha eget men de kommer nog att ta ett bra tag till innan jag ens har chansen att kunna flytta. Mest med tanke på att jag bara har haft egen inkomst i 3 månader och det inte ens är säkert att jag har det efter jul. Så, tankarna finns där, längtan efter egen lägenhet är i princip ständigt närvarande, men ja, det får vänta ett tag till. 

 

Jag festar nästan varje helg med Emma som för övrigt är helt fantastisk. Jag trivs så himla bra med henne och är så himla glad över att vi började snacka. Att festa är bland det bästa jag vet, vi är nästan alltid på KB på fredagar och sen på lördagar så degar vi, ibland tillsammans och ibland så är jag hos mig och hon hos sig. Men vi är på KB tillsammans och tappar bort varandra, hittar varandra igen någonstans. Men jag dansar loss, jag dricker och jag har det roligt. Jag släpper allt där och bara bryr mig inte om något annat än att ha roligt. 

 

Så, mitt liv är ganska bra just nu, jag är inte jättenöjd men vem är det egentligen? Jag har pengar, jag har mat, jag har tak över huvudet, jag har familj och jag har vänner som bryr sig, som älskar mig och som vill ha mig kvar. Jag mår bra, för första gången på väldigt länge. 

 

Just nu ligger jag i sängen och är ganska mätt efter att fått slicka skålen efter mamma hde bakat chokladtårta till min student. Det var jättegott måste jag säga, bara för att få er lite avundsjuka på mig. Men nu är jag ganska lycklig för att vara helt ärlig. I många år drömde jag om att ta studenten med någon väntandes på mig, någon vars famn är öppen för just mig. Någon som jag kan kyssa när jag har sprungit ut. Men så är det inte, men det gör liksom ingenting. Jag kommer att springa ut och tas emot av min släkt, min familj och min allra bästa vän. Men det är värt mer än att desperat försöka hitta någon som man älskar resten av livet. För jag är bara 19, jag har resten av mitt liv på mig att hitta någon som jag älskar. Om jag ens gör det, det vet jag ju inte om jag gör, men förhoppningsvis gör jag det. 

 

I vilket fall som så har min vecka varit fantastisk, helt fantastisk. Jag har fått reda på några av mina betyg eller åtminstonde vart jag ligger i olika ämnen. Och jag är nöjd med mina betyg, det kommer att bli otroligt spännande att hämta upp dem på skolavslutningen den 12:e juni, usch vad länge det känns dit. Men ja, det är ju 12 dagar dit vilket egentligen inte är jättelänge. Men åter till veckan, jag har varit halvt ledig nästan alla dagar då vi har haft lektioner som är inställda då vi inte har haft något kvar att göra på dem. Och sen blev jag ledig torsdag och fredag på grund av att det var helgdag i torsdags och klämdag i fredags. I torsdags var jag och firade min kompis Elin på kvällen, innan på dagen hade jag typ inte gjort ngt alls. Ligga i sängen och slöa, hell yeah.

 

I fredags hade tvåorna utspark för treorna, det vill säga en massa olika lekar och utmaningar som innehöll diverse alkoholhaltiga drycker. Det var fantastiskt kul och det var liksom skönt att få träffa bara treorna utan de andra. Även om tvåorna är underbara så är det något speciellt med treorna. Hela dagen var vi i stan och sen på kvällen drog vi till KB, vilket var underbart. Jag fick dansa, jag vill höra musiken pumpa och det var allmänt väldigt bra stämning där. Jag var lycklig och det var fint att vara det igen, jag har inte varit det på väldigt länge. Igår så var det lördag och jag gick själv och såg Linnea Henriksson, det var bland det bästa som jag har gjort på hela året faktiskt. Hon är så magiskt och fantastiskt bra att jag knappt ens vågar tro att jag kommer att få se henne igen. Hon levererar i exakt varje låt, där är drag och energi i allt hela tiden. Hon är bara helt amazing. 

Det får avsluta för denna gången, ha det bra allihopa. Och ni får väldigt gärna kommentera, det börjar bli lite trist att folk läser men ingen kommenterar

Det har hänt ganska mycket sedan jag skrev här sist. Jag har inte direkt orkat bry mig om andra denna veckan utan mest kämpat för att få allt klart i tid. Men nu har jag liksom ganska många stora uppgifter som ska vara klara på fredag, vilket känns lite stressande eftersom jag har börjat på alla men inte är klar med någon av dem. Men det löser väl sig, ska in till skolan imorron och plugga innan min lektion börjar. Sen ska jag fota till en affisch som ska vara klar på fredag. Men texten till den är snart klar, så det tar inte så himla lång tid innan det är klart i alla fall. 

 

Imorron ska vi förhoppningsvis måla lakan till flaket, det beror på hur många som faktiskt dyker upp. Jag tror knappt att det är någon som kommer, men jag ska vara där i alla fall. Kommer bli lite surt om jag är den enda som kommer och alla andra bara nej, inte lönt. Det är så himla mycket till studenten nu i klassen och det känns väl mest som om alla bara har olika åsikter hela tiden och bråkar om allt. Samtidigt ska man försöka att vara sams med tanke på att om 13 dagar så skiljs vi åt och träffas en gång sen känns det som om vi aldrig mer kommer att ses. Eller vissa i klassen kommer nog att ses men det känns som att folk kommer glömma bort mig och helt så "gick du ens i vår klass?" 

 

Och nu på tal om saker utanför skolan, för där har det hänt enorma saker. Den killen jag skrev om förra gången jag skrev här, han är inte längre aktuell på kärleksfronten. Det sket sig ganska snabbt då han påminde väldigt mycket om mitt ex och då vet jag redan att det inte kommer att funka. Men en annan sak som är ännu större är att jag skrev om en kompis till mig i december, det var en kompis som stod mig otroligt nära och som jag tyckte väldigt mycket om. Jag förlorade denna kompis och det tog otroligt hårt på mig, men nu har vi löst saker och är nu kompisar igen. Vilket känns så himla skönt, för det har verkligen varit svårt utan honom, visst jag har min andra bästa kompis men ingen kom i närheten av han och det var så tungt att behöva förlora en person som stod en själv så pass nära. Men nu är vi kompisar igen och det är en grym lättnad, för även om vi inte är där vi var från början så är detta ett otroligt bra steg i rätt riktning. 

 

Men ja, nu ska jag gå och vara nervös för min bästis som har uppkörning och teori imorron. Jag hoppas verkligen att hon klarar det med tanke på hur hårt och hur mycket som hon har kämpat för att kunna ta sitt körkort. Så nu tycker jag att alla som läser det här ska hålla tummarna för min bästis! 

Den här veckan har gått otroligt fort, det har också hänt mycket saker. Både bra och dåliga, det har också varit mycket att tänka på så min hjärna har varit igång typ dygnet runt. 

 

Egentligen har jag inte direkt orden i mig idag, men det var länge sedan jag skrev här så nu får det bli så i alla fall. Jag måste verkligen plugga men jag har ingen motivation och det suger för jag vill bli klar med alla uppgifter men det tar emot hela tiden. Detta gör också att jag är avundsjuk på alla som bara kan sätta sig och plugga varsomhelst och alltid får asbra resultat. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra men det är svårt att inte göra det när alla i ens klass får bra betyg utan att ens försöka och jag lägger ner helt mycket tid och inget händer. Det är så himla orättvist att det bara kommer för vissa och andra måste kämpa helt mycket och kommer inte ens i närheten av vad man egentligen vill. 

 

Men nog om skolan tycker jag, det händer ju faktiskt en del bra saker också. I måndags gick jag Vårruset med mamma och hennes kompisar, kom runt på ungefär 50 min tror jag. Jag tränade i torsdags och jag gick Lundaloppet igår. Det var faktiskt skitkul, kan mycket väl tänka mig att göra det nästa år också. Jag var där med mamma, pappa och Niklas. Men de tre sprang så jag gick själv, men det gjorde inget det var faktiskt skönt för då kunde jag själv bestämma mitt tempo. Sen på kvällen igår var vi hemma hos Niklas och Lina, vi åt tacos och glass med varma bär. Det var så himla kul att vara där hemma igen, varje gång jag är där får jag en sån känsla av att jag också vill flytta hemifrån och liksom börja om men det går ju inte om man inte har jobb och folk vill inte anställa någon som bara har gymnasieutbildning. 

 

Men utöver det så händer det också saker, jag kanske är på g med en kille. Jag gillar han väldigt mycket i alla fall. Men jag vet inte riktigt vad vi är eller om det kommer bli något. Vilket är lite jobbigt, men samtidigt så vet jag inte om jag har orken att vara tillsammans med honom. Har fått uppfattningen av andra att han är väldigt desperat och att han har försökt med alla tjejer i hans klass. Vet att man inte ska lyssna på andra, men det är svårt att liksom glömma bort när man redan har hört saker. Sen har han liksom problem med skolan och det känns väl mest som att jag alltid hittar killar som är trötta på livet, har problem med skola/jobb och inte orkar göra ngt åt det eller bry sig om det eller om mig. 

 

Men ja, såhär är det för tillfället. Jag ska försöka uppdatera mer, men det är svårt att hitta tid med student och balen runt hörnet. 

Det har gått så länge sedan jag skrev här sist. Det har hänt så himla mycket och tiden rinner iväg under mina fötter. Jag är pluggis på dagarna och sömlös på nätterna. Jag gråter floder som leder ut till Nilen, jag känner glädjen i livet när jag är på fester i lägenheter med utsikter som tar luften ur mig gång på gång. Jag får träffa människor som håller om mig när jag är flrvirrad och full. Jag får träffa människor som kysser mig och vågar ta orden ur min själ. Jag får träffa människor som är vackra och som gör mig vacker. Jag får sjunga falskt till musiken som pumpas ut ur högtalarna, jag får stampa i golvet, jag får kärleksmärken på kroppen och själen är fylld av bubbelskum. 

 

Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din

 

Idag längtar jag efter kärlek. Idag längtar jag efter någon som kan hålla om mig, någon som kan ta emot när jag faller. Jag längtar efter någon som alltid kan finnas där för mig, oavsett om klockan är fyra på natten eller mitt på dagen. Jag vill ha någon att äta pizza med, någon att äta B&J med, någon som jag kan skratta med, någon som jag kan gråta med. Jag vill gå och lägga mig med fjärilar i magen och ett leende på läpparna för att jag har smsat med någon som jag gillar och någon som gillar mig. Idag vill jag inte ha fyllekärlek, idag vill jag ha äkta kärlek som varar längre än en natt. Det behövs inte så mycket ord för att förklara detta, ibland är det bara så. Less is more. 

Sitter i skolan och är helt slut. Skulle egentligen vilja vara hemma idag, men jag måste gå hit. Har knappt sovit inatt, låg uppe och grät i flera timmar innan jag till slut somnade. Så ja, jag mår inte så bra som jag skulle vilja göra men så är livet. Alla har upp- och nedgångar, det kan till och med vara bra att må dåligt ibland. Att tillåta sig själv att må dåligt, det viktigaste är ju att man reser sig upp och fortsätter kämpa vidare. 

 

 

Resten av livet är rätt bra, jag tänker fortfarande på han från festen. Han som gjorde mig knäsvag och yr av kärlek. Eller kärlek vet jag inte om det är, men det är närhet och det är fint. Jag vill träffa han igen, jag vill vara i hans armar, jag vill ha de där kyssarna som gör att jag faller helt handlöst för honom. Jag kämpar fortfarande mot att jag vill vara full hela tiden. Ska inte falla dit, men jag behöver nog någon att prata med. Jag känner mig svag och som om jag måste hålla uppe en fasad för alla andra. Utöver er på bloggen så är det få personer som fakiskt vet hur jag mår. Jag borde snacka med mamma om det, men ja. Just nu vill jag mest ha han hos mig. Även om det knappast lär hända. 

 

 

Låt mig ta natten tillbaka med mina fötter som dansar i takt med musiken. Låt mig ta natten tillbaka med confetti i håret, med spriten i blodet, med röken i lungorna. Jag vill kunna dansa tills jag blir varm, jag vill kunna släcka min livstörst med dig. Till slut hamnar jag alltid på samma ställe. Jag vill vara med dig och det faktum lär stå kvar ett tag till. 

 

Just nu är livet bara förjävligt. Det enda som jag känner att jag verkligen vill göra, det är att bli full och slippa tänka. Men det funkar ju inte så. Just nu skulle jag ändå vilja slippa sova, liksom aldrig bli trött. Nu när jag skriver detta sitter jag med en dag av katastrofer i ryggen. Jag sitter med klumpar i halsen och gråten som rinner ner för mina kinder. Jag sitter och snörvlar för att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Jag blir så hårt dömd av alla, jag kan inte prata med någon utan att bli dömd. Alla anser att jag inte gör tillräckligt men jag kan knappt göra mer än vad jag redan gör. I så fall skulle det innebära att jag tar bort hela min fritid och det enda jag skulle göra då är att: plugga i skolan, plugga hemma, inte träffa några kompisar alls, inte festa, inte göra något som inte har med skolan att göra. Som mina dagar ser ut nu så går jag upp, jag cyklar till skolan, jag pluggar på alla lektioner, jag pluggar på alla hålor, jag äter så fort som jag bara kan, när jag kommer hem så pluggar jag och om jag drar till kraft så pluggar jag där. Kanske inte hela tiden, men för det mesta ser min måndag till fredag ut såhär. Plus att jag pluggar på nätter, på kvällar och på alla helger. 

 

 

Nu när ni ser allt detta, inser ni då hur jobbigt jag har det? Jag vill ha fotografiskt minne, jag vill slippa vara nervös, jag vill bara kunna lyckas i skolan. Men det går inte, för det är typ förutbestämt att jag inte ska ha det lätt i skolan. Och nu går jag ändå sista året, jag har gått om, jag skulle ha tagit studenten förra året. Men det har inte blivit enklare för att jag har gått om. Det är nästan tvärtom, varje dag är jag med människor som har lätt för att lära sig, som klarar av att kombinera skola med privatliv utan att ens blunda. Jag är med människor som gör de bästa redovisningarna i hela klassen. Jag är med de människorna som skriver högsta betygen på alla proven och som får högsta betyg på allt de gör. Som blir missnöjda med något som egentligen är helt fantastiskt och långt över vad jag skulle kunna göra. Och här kommer jag med inlärningssvårigheter som inte är varken dyslexi eller dyskalkyli. Ändå har jag grova problem med att redovisa, jag kan inte skriva prov för när vi ska göra det så försvinner allt från mitt huvud. Jag känner igen allt, alla frågor men kan knappt svara på dem för att jag inte minns, jag kommer inte ihåg någon fakta. Har jag tur så får jag godkänt på ett prov trots att jag siktar högre. I allmänhet siktar jag på att få C i betyg men får nästan alltid E trots att jag anstränger mig och lägger ner tid. Men det är inget fel på mig, jag är normalbegåvad men ändå så händer nästan ingenting med mina betyg trots att jag vill.

 

Vi hade prov idag. Jag ville ha ett C på provet, det var i naturkunskap som är ett av mina favoritämnen. Men inte ens i mitt favoritämne kan jag få bra betyg trots att jag lägger ner tid, trots att jag pluggar så går det inte ens där. Och om jag inte pluggar lika mycket som jag gör, då får jag underkänt i flera ämnen. För så mycket tid måste jag lägga ner på skolan.  Kan ju lägga till att min mattelärare anser att jag borde lägga ner mer tid på matten och att jag inte anstränger mig. Just nu har jag lektioner i matten på tisdagar, onsdagar, torsdagar och fredagar. Utöver det pluggar jag matte på kvällar och helger. Ändå händer det nästan inget alls med matten. Och detta är ettans matte, jag går i trean och kan inte ens fixa den.

 

Så ja, det bästa är att jag har hundratals andra uppgifter i andra ämnen som jag också måste göra utöver naturkunskapen och matten. Det är inte konstigt att jag vill gå under, bli full och slippa tänka. Men livet funkar inte riktigt så. Jag drömmer till och med om skolan på nätterna.

 

 

Hur svårt ska det egentligen vara att gå i skolan?

Hur kommer det sig att jag alltid sitter här i min säng men en längtan efter att få gå tillbaka till det som var? Jag sitter nästan alltid här och är rädd för framtiden just på grund av att jag inte vet vad som ska hända sen. Jag var på fest igår till idag, det var både fint och hemskt. Jag blev omtyckt för första gången på flera månader. Jag fick bli omhållen, jag behövde inte bära allt själv. Även om det bara var för en kväll så var det så skön att folk ville träffa mig, att folk hade saknat mig, att de faktiskt brydde sig. Jag var inte en i mängden som jag alltid annars är. Och det var så himla skönt att för en gångs skull inte behöva bära allt själv utan kunna förklara för folk som jag vet skulle fatta utan att döma mig. Men framförallt så fick jag dansa, jag blev full och kände hur fint det var att få dansa och sjunga falskt med folk som kan samma ord som jag kan. Det var så himla fint att äntligen få lov att bara skita i allt och sluta tänka. Även om jag nu i efterhand ändå tänker för mycket ändå, men det är ju så typiskt mig att alltid tänka och tycka och reflektera över vad jag skulle ha kunnat göra annorlunda istället för att acceptera och vara glad över vad som faktiskt har hänt. 

 

Och nu vill jag bara tillbaka. Till ruset, till musiken, till takten som aldrig fanns, till orden som aldrig skrevs och till kyssarna i hallen som hände gång på gång. Jag vill tillbaka till att inte behöva bry sig, att inte behöva tänka sönder varje liten sak. Att inte bry sig om vad andra tycker eller tänker, det är den skönaste känslan som jag vet. Jag vill känna pulsen skena igen, skena för att dina kyssar gör mig lika knäsvag varje gång. Jag vill tillbaka till golvet som jag egentligen inte kände. Jag vill tillbaka till människorna som älskar mig för den jag är. Jag vill tillbaka till balkongen med ljusslingorna som rör sig tillsammans med vinden. Jag vill tillbaka till lägenheten som var min värld om än bara för en natt. 

 

När jag somnade var allt jag kunde tänka på att jag ville göra det här igen och igen. En cirkel som ständigt går runt och runt i samma mönster. Det är här jag hör hemma, med skenande hjärta och fötterna som stampar i takt till musiken. 

 

Hej

 

Nu var det längesedan jag skrev. Det blir lätt så när jag bara tänker på skolan, vilket är typ alltid. Denna månaden blir väldigt jobbig. Jag har sanslöst mycket i skolan och samtidigt har jag mycket saker som jag vill göra utanför. Det är fester, mysiga konserter och kompisar som jag vill träffa. Ändå drömmer jag på nätterna om att inte kunna ta studenten för att jag ligger efter i skolan. Jag gör inte det än, men det känns som att om jag fortsätter som jag gör nu, att det inte är särskilt svårt att hamna efter. Jag spenderar mycket tid på tumblr, facebook och bilddagboken. Något som jag egentligen inte alls borde göra lika mycket, men det är svårt när motivationen sviktar och man vill mest rymma. Skulle behöva att någon satt med mig och verkligen såg till att jag pluggade, men det finns inte på min skola så det sket sig. 

 

I vilket fall som mår jag ganska bra allmänt bortsett från skolan. Jag är ganska glad och har hittat lusten att fota igen. Jag tränar varje torsdag och ska springa hela tre lopp i år. Så det blir ju en vår som är fin och värd att se fram emot, dock kommer nog snön igen. Det kom för lite för att det redan ska kunna vara vår, även om snödropparna blommar i rabatterna så blir det nog ett vitt täcke över Skåne snart. 

 

Nu ska jag snart gå och lägga mig men jag ville bara skriva att jag mår bra och jag glömmer inte bort bloggen för mycket, bara lite grann. Ni ska till och med få en bild idag, det var otroligt längesedan jag lade upp en bild här. Men här kommer den i alla fall, kram på er <3 

Det var längesedan jag skrev sist men jag har verkligen inte haft tid. Det är mycket i skolan just nu, det är mycket i allmänhet för tillfället. Jag är trött, men jag kämpar på. Mamma och pappa stöttar jättemycket just nu, vilket känns riktigt bra. Dock så känner jag mig småsjuk just nu, har haft stadsvandring idag så min kropp känns mest som en stor klump. Men jag är stolt över mig själv. 

 

En annan sak som har hänt är att vi har nu sålt morfars hus. Sedan den 1:a februari är det inte längre vårt hus, det är inte längre ett hus som vi ska åka till. Det känns så himla konstigt att vi aldrig mer ska åka dit, att vi inte direkt har där att göra. Det är först nu som jag faktiskt har insett hur tomt det är utan honom. Utan morfar, även om han har varit sjuk de senaste 13 åren och inte har varit den närvarande morfadern som man önskar sig som liten. Så har han ändå levt, han har ändå funnits med oss även om det inte alls var så som vi hade tänkt oss att det skulle vara. Det är fint att han får vara med mormor nu, det förtjänar han. 

 

Nu är jag fruktansvärt trött, men jag måste plugga. Så jag ska plugga och sen ska jag nog äta och lägga mig tidigt ikväll. Kram <3 

Just nu är jag bara så himla trött på allt. Jag har inte ens hunnit vara hemma i en timme innan pappa börjar klaga på att jag inte lägger in tvätten rätt, att jag viker den fel och att jag verkligen inte kan göra så. Jag är hungrig, sur och mensig. Pappa vet detta och ändå så håller han på att trycka ner mig. Snart lär han väl klaga på att jag inte har bäddat idag, en sak som mamma har sagt till han att han ska skita i. Om jag inte bryr sig, varför ska han göra det då? Det var för ett par veckor sedan och jag hade inte hunnit bädda, detta var första gången på flera månader, jag hann knappt in genom dörren innan han kommer ut i hallen och börjar skrika på mig över att jag inte har bäddat. Det var en gång som jag inte hann bädda och han skrek på mig i hallen och efter det har jag haft så jävla fucking asmycket att göra i skolan, egentligen har jag inte ens tid att sitta här utan jag borde plugga naturkunskap, matte, foto, graf, retorik och svenska. 

 

 

Utöver detta är livet inte särskilt bra idag, det känns som om alla bara glömmer bort att jag ens finns. Killen som jag började snacka med efter festen, han skriver inte ens längre. Jag svarade på en fråga som han hade, det var i måndags och efter det så har han inte hört av sig. Teknikern som borde kolla på min dator, han har inte tid att svara på mitt mail, men att skicka ut mail till hela skolan går tydligen otroligt bra. 

 

Och nu sitter jag på sängen och fryser, vill kramas. Kan ngn som läser kommentera btw? Har ingen aning om vem det är som läser, hade viljat få reda på vem ni är. 

Ny vecka, jag vill egentligen leva om nätterna. Ligga uppe och lyssna till musiken som fyller min själ med lust. I fredags var jag på fest. Det var så himla fint, det var i en lägenhet vid Nobeltorget, där jag vill bo i framtiden. Mitt drömkvarter är där, det är där min själ hör hemma. Jag fick dricka för mycket cider, jag fick dansa, jag fick andas in röken från andras cigg på balkongen. Musiken dunkade i mitt bröst och vi stampade i takt till den med pulsen i kroppen. Jag fick känna nya folk i alkoholens mystiska tecken, jag fick lov att kramas med okända människor som ville ha mig där. Där var ju då en speciell människa som var extra fin att kramas med, en person som fick mig att må extra bra sådär på natten när kylan slog till och jag fick frysa i hans armar. 

 

Och nu sitter jag här och tänker alldeles för mycket på denne unge man som fick mig att känna mig som mig själv igen efter månader av letande och egentligen ett alldeles för desperat sökande efter vem jag egentligen är utan att alls tänka på hur jag någonsin ska kunna komma fram till något om jag inte lever i nuet. 

 

Fast jag vill ju bara bli älskad, hur svårt det nu ska vara? 

Idag har det hänt mycket, det har varit både bra saker och väldigt dåliga saker. Vi kan ju börja med dem bra vilket var att få komma tillbaka till skolan igen, mest för maten och för att få träffa mina otroligt fina kompisar, de är värda guld, just sayin'. Dock är det ny skola och nya lokaler, men vi ska inte flytta mer nu utan jag ska gå här tills jag tar studenten i juni. Men med nya lokaler kommer alltid förvirring och nu ska vi inte bara vara i en lokal, utan de finns tre olika hus att lära sig hitta i. Två av dem har vi lektioner i och det tredje äter vi i, vilket gör att vi måste lära oss att hitta i det huset med. Men nu ska vi i alla fall inte flytta mer och det ska bli så skönt att inte behöva göra det. 

 

Nu ikväll har jag, mamma och pappa varit på hockey i Malmö Arena, vi såg Malmö Redhawks mot Rögle BK Och Malmö vann med 4-1. Själva matchen var bra, det hände mycket hela tiden och vi hade bra platser. Men när vi kom ut och skulle köra hem så hade vi haft inbrott i bilen. Men det var inte bara vår bil, det var fem till sex stycken utöver oss som också hade haft inbrott. Vilket suger fett mycket och det var så himla meningslöst att göra inbrotten. 

 

Så dagen gick från bra till bra till dålig på ett par timmar. Men men, ny dag imorron. Då ska vi få reda på vem som blir vikarie i naturkunskapen, hoppas verkligen att det är en bra lärare. 

Egentligen har jag så mycket att säga, så många ord som jag vill skriva, så många tankar som surrar omkring i mitt huvud. Men jag är rädd, jag är rädd för att säga det jag tänker på. För när jag har gjort det förr så jag har bara blivit sårad och lämnad. När jag har öppnat mig och vänt mig ut och in för någon som man tror känner, det är fruktansvärt skönt men det är så skrämmande. Det är skönt, på det sättet att det lättar i mitt huvud, jag får lite frid i huvudet och det blir tyst för en stund. Men det är också skrämmande för man vet aldrig om personen klarar av att ta emot en helt och hållet eller bara släpper taget halvvägs och så faller man igen.

 

Att lita på någon, i detta fallet en eller flera personer, det är en av livets svårigheter. Att kunna lita på att den personen inte sviker en, att man blir omhändertagen av någon, att man får bära varandras laster och se insidan på den andra. Jag tror många skulle bli chockade om de fick reda på allt om mig, verkligen allt om mig. För det är så mycket som jag skäms över, det är väldigt mycket som jag ångrar, det är väldigt mycket som jag också är glad över men för den mesta av tiden går jag omkring och tänker på det som jag har gjort istället för att fokusera på vad jag gör nu istället. 

 

Igår sa min kompis att han inte brydde sig om vad folk anser och tycker om han och då frågade varför jag bryr mig så mycket om vad andra anser och tycker om mig. Då sa jag "Jag har brytt mig för länge för att kunna sluta bara sådär" Och det stämmer så himla bra, vilket också är så fruktansvärt synd. Jag lever alltid mitt liv genom andras åsikter om mig. Det har jag gjort så länge jag kan minnas, därför är det också så svårt att bara sluta med det en dag. Jag vill kunna skita i vad folk anser, jag vill kunna skita i att bry mig om vad andra anser om mig. Jag vill kunna leva mitt liv utan att tänka så himla mycket, jag vill kunna ha frid i mitt huvud. Om jag inte brydde mig lika mycket om vad folk tycker om mig, då skulle jag ha frid i mitt huvud. 

 

Jag vill bara få vara mig själv utan att tänka så mycket, varför ska det vara så himla svårt?

Jag har velat skriva här i fler veckor, men mina ord har inte räckt till. Jag är fortfarande inte säker på att de gör det, men jag skriver ändå. Jag har börjat vända på dygnen igen, precis som jag brukar göra på loven. Förra jullovet var jag beroende av Veronica Mars och kollade på det så ofta jag kunde. Minns en dag då jag stannade uppe hela natten och var med om att solen gick upp under tiden som jag var vaken. Sen gick jag och la mig, jag vaknade vid två den dagen. Detta lovet handlar det om att ligga och lyssna på musik på nätterna. Jag kan ligga och lyssna på andras ord och andras toner och andras tankar i flera timmar. Det är så fint att slippa tänka själv och bara höra hur andra gör det åt en. 

 

Denna julen har varit fin och annorlunda, jag har fått fina julklappar, jag har känt att jag har blivit älskad. Jag har visat andra att jag älskar dem, jag har fått vara lite mer mig själv än vad jag har tillåtit mig att vara. Jag har känt mig både fin, snygg och uppskattad, jag har fått både egentid och vara tillsammans med folk. Jag har känt mig ensam vid vissa tillfällen och känt mig som en i gänget vid andra tillfällen. 

 

Nu är det snart nyår, jag skulle ha firat med kompisar men det blev inställt så jag ska på hockey med mamma och pappa på dagen sen ska vi äta fancy hämtmat från ngn nyårsmeny och sen ska vi nog fira tolvslaget vid Malmö Opera. Men det ska bli mysigt att fira med mamma och pappa, inser ofta att jag inte uppskattar dem lika mycket som jag borde. Är ensam hemma nu och de kommer hem imorron, saknar dem helt mycket. 

 

Aja, nu ska jag leta efter choklad. 

Nej men ska vi rycka upp oss? Eller inte? Nej det låter som en bra idé att ligga kvar under täcket i sängen ett tag till. Jag mår faktiskt bättre idag än vad jag har trott, tycker fortfarande såklart att det gör ont och jag är inte överlycklig. Men jag mår rätt okej, stannar inte upp och tänker på hen så mycket. Jag lyckas leva mitt liv en dag i alla fall. Morgondagen lär blir jobbig, berätta för alla att personen som stod mig närmast inte gör det längre och att hen inte vill ha med mig att göra. Lär ju också träffa hen om personen ens går till skolan, jag tänker göra det i alla fall. Mina betyg och min utbildning ska inte få lida på grund av att jag inte mår bra, här ska det kämpas på trots allt som pågår. Det är trots allt jul snart, herregud vad tiden går fort. Kändes som jag fyllde år igår och tiden har gått väldigt fort sedan morfar gick bort. I veckan var det två månader sedan, liksom redan två månader. Känns sjukt, men känns ändå bra att vi är påväg någonstans och inte står stilla och trampar vatten. 

 

Nu ska jag gå och duscha och välja kläder, vi ska ha främmande nämligen. Det blir fika in mass, ska bli övergott. Hejdå eller ngt

Jag sitter i köket med en dator som inte är min. Utanför för mitt fönster är det vitt, snön har kommit iomgångar, dock är det ingen tung snö som lägger sig utan bara lätt snö som är här tillfälligt men kommer att försvinna imorron när regnet ska komma. Jag lyssnar på musik utan känslor, för jag behöver inte mer känslor än vad som redan finns i mitt huvud. jag har blivit sård av den personen som har stått mig närmast under en väldigt lång tid. Den personen som jag har gett mitt liv åt, den personen som nu vet allt om mig, den personen som jag kallade för bror och var min allra bästa vän. Denna person har jag förlorat, för något som jag inte ens har gjort. För en gångs skull är det inte mitt fel men detta drabbar alltid mig ändå. Oavsett hur jag gör så drabbas jag alltid av brustna hjärtan, sårade känslor och folk som inte vill ha en längre. Jag är alltid den som sårar eller blir sårad av de som står närmast mig. Det suger och jag mår jävligt illa just nu, jag vill kolla på film och käka glass i flera veckor. Jag vill stanna hemma och gråta tills jag inte har fler tårar att gråta ut. Jag vill krypa under mitt täcke och leva där tills detta aldrig har hänt. Jag vet inte hur jag ska lyckas att leva utan denna människa, speciellt när hen går i min skola och hens klass är som en extra klass till mig. Jag känner nästan alla i denna klassen och jag har hens mentor som lärare i en av mina kurser. Jag har inte föreställt mig ett liv utan hen så långt jag har tänkt. Hen har alltid funnits med i mina framtidsdrömmar. 

 

Vi hade planerat åka utomlands, vi hade planerat att åka på festivaler, vi hade planerat åka med hens brors band, hen skulle filma och jag skulle fota. Vi skulle leva ett turneliv med allt kaos som det innebär. Vi hade planerat så mycket och varit överens om allt. Vi visste var vi stod och att det var inget som skulle kunna rubba oss. Du svek mig, du sa att det var vi mot världen. Och nu när du visste att jag behövde dig som mest, då avslöjar du allt och slutar med att vi aldrig mer ska vara vänner. Vi ska inte hälsa på varandra, vi har aldrig känt varandra. Detta är ditt val, jag håller inte med om något, jag valde inte detta. Jag blev utsatt för det, jag blev sårad, jag fick ont och du lovade att aldrig såra mig. 

 

Tack för denna tiden, du gav mig det som jag alltid velat ha och som jag alltid kommer söka efter. Nu vet jag vad alla andra hade som de värderade högre än livet självt. Nu vet jag vad jag behöver och du är inte en del av det efter detta. Om du var ute efter att såra mig, grattis du har lyckats. Jag kommer aldrig komma över det här. Jag kommer aldrig över dig. 

Känslan av att ha varit mig själv mer än på länge, den är slående bra och otroligt fin. Helgen började redan i fredags då jag var på fest i Arlöv och sov över, det var så otroligt fint att festa igen och så himla fint överlag. Jag var vilsen men det var så mycket jag som jag hade saknat. Natten var min, natten var oändlig och timmarna verkade vara för evigt. Jag var lite för full men det var bara bra, jag hade en fin stund i en trappuppgång i Arlöv med en fin pojk. Jag fick känna att jag betydde något, att jag är fin. 

 

Efter Arlöv väntade Anna och Kristianstad med tacos, glass och skratt. Hon är så fin denna människa, då okomplicerad och liksom lätt att vara med. Vi gick och la oss vid halv fyra, då hade vi hunnit käka både tacos, glass och chips. Vi hade sjukt roligt åt appen på facebook, vi snackade om ex och livet. Jag fick sova denna natten till skillnad från den förra då jag låg på golvet i en sovsäck och tänkte på livet. 

 

Hela helgen har varit så fin och det har varit så bra för mig själv att få göra sånt här, att få festa och få åka iväg för att uppleva Malmö på nytt. Som jag ska göra denna veckan, jag ska få uppleva Malmö på nytt, på ett sätt som jag inte har gjort innan. Men det gör jag varje vecka vilket gör att alla veckor är speciella och unika i sitt eget sätt. 

 

Nu ska jag återuppleva helgen i huvudet. Vi ses :3