Det är så skönt att det är fredag imorron, denna veckan har varit en sån vecka då man är gnällig och sur på allt. Jag har verkligen känt att det finns inget med denna veckan som har varit sådär extra bra. Men det kommer nu i helgen, det hoppas jag verkligen på. Ska på fest i Arlöv i morron och ska till Kristianstad där Anna väntar med tacos och popcorn. Det ska bli så himla skönt att få komma bort från allt och bara ja, få lov att vara mig ett tag. Jag ska få åka tåg igen, jag ska få uppleva ruset om nätterna och fnittret som tränger fram när det egentligen är för sent för att vara uppe. Jag behöver egentligen mer av detta än vad jag har i mitt liv just nu men det fungerar inte ihop med skolan. Vilket är jobbigt och jag vill kunna leva ut mer av mig själv genom andra.
Just idag har jag tänkt mycket på vad som ska hända efter studenten och kommit fram till att det finns en sån sjukt stor press på alla som ska ta studenten att man redan ska veta vad man ska göra resten av sitt liv. Jag snackade om detta med en anna kille och vi kom fram till att familj, vänner, skola och liksom folk i allmänhet ofta har väldigt höga krav på en. Och att man ofta redan i grundskolan ska veta vad man ska söka till gymnasiet och vad man ska göra efter gymnasiet. Jag minns att min syo var så i alla fall, hon tyckte att det var sånt slöseri med tid på att jag skulle gå foto på gymnasiet för att man som fotograf i Sverige knappt lyckas. Och visst, detta är inte vad jag vill göra resten av mitt liv, men detta är vad jag ville göra på gymnasiet. Låt det vara så, det skulle göra det så mycket enklare för många ungdomar om samhället bara kunde acceptera att man vill göra vad man vill i gymnasiet och inte behöva göra det resten av sitt liv om man inte vill. Själv ska jag ta körkort i vår och kanske jobba om jag hittar något bra jobb. Jag tänker inte plugga bara för att samhället vill det, jag ska plugga när jag vill plugga, om jag ens vill det. Det vet jag inte nu och det vet jag inte om jag någonsin kommer att veta, men det ligger i framtiden och det är nuet nu.
Och jag vet inte hur jag känner längre, jag vet bara att det är fint i helgen.
Den här dagen blev inte alls som den skulle bli. Det beror mest på att jag litade på min lärare och inte brydde mig om att kolla efter själv. Jag skulle ha fotat till tn uppgift idag, lånade hem blixt och stativ till den. När jag kom hem och skulle sätta ihop allt så saknades det en del för att kunna sätta på softboxen på själva lampan. Så jag fick maila min lärare om detta och säga att jag inte kunde fota, att jag fick ändra min idé och att jag ska fota mig själv istället för en modell. Lyckat Malin, verkligen skitbra att inte kolla om allt fanns där i väskan utan bara litat på läraren.
Så nu sitter jag och väntar på att mamma ska sluta dammsuga så att jag kan lyssna på musik och gå igenom mina andra bilder från mitt gymnasiearbete. Jag borde vara ute och fota nästan varje dag, är så jävla förbannad på mig för att jag inte lägger ner mer tid på skolan och mer tid på mina arbeten än vad jag gör. Just nu skiter sig livet ändå så vad spelar det för roll om jag ens försöker att bli bättre? Inget kommer ändå att hända, inget kommer förändras och allt är kaos.
Inatt fick jag uppleva det jag skrev om i förra inlägget, jag fick uppleva hög musik, jag fick uppleva det liv som jag har saknat så himla länge. Jag firade min kompis Vicky, så jag, Vicky och Ebba gick ut på Hipp tillsammans. Det ledde i sin tur till att jag missade sista bussen hem men tog taxi istället, men det går bra nu. Jag kom hem vid halv fem och det kändes konstigt, som det i och för sig alltid gör, för mamma och pappa är i stugan och det känns alltid så konstigt när man kommer hem så sent att det blir tidigt och du behöver inte smyga in för att inte väcka ngn. Men samtidigt så känns det inte som om det är min lägenhet, det är en av de saker som jag kan längta efter, att få ha min egen lägenhet och kunna dra in tidigt på morgonen och bara vara innan jag somnar. Bara få lov att ligga och ta in allt som har hänt.
Inatt så gjorde jag det, men inte alls som jag har gjort innan. Det var svett, hög musik, trångt och varmt. Det var händer överallt, smekningar av främlingar mitt i natten i ett okänt Malmö där musiken strömmade ut genom fönsterna. Jag mådde bättre där än vad jag har gjort på länge, väldigt länge. Det var första gången som jag var på klubben och var singel och det var så himla härligt att kunna dansa med vem man ville utan att få några konsekvenser för det. Jag vet att jag vill träffa någon, men just känns det som om jag behöver få dansa med främlingar och få känna hur det känns att leva singel fullt ut. Jag lever ju bara en gång trots allt. Och då ska jag fan göra allt för att leva länge och fint.
Men ändå, att få fira en av mina bästa kompisar på en av hennes största dagar, det var underbart och det var fint.
Hej igen mina anonyma läsare som aldrig kommenterar längre.
Just nu sitter jag i pyjamas och myser till musik. Jag måste vara helt ärlig och säga att jag saknar mina nätter, nu i veckan hade jag sovmorgon och kunde därför vara uppe till mitt i natten. Och det kändes så himla skönt att bara sitta uppe och lyssna på musik i mina lurar. Jag kände mig mer som mig själv än vad jag har gjort på flera månader. Och jag skulle vilja ha det mer så, jag skulle så gärna vilja stanna uppe och ta in natten genom mina känslor, jag vill kunna sitta uppe och snacka skit med underbara människor mitt i natten. Jag vill kunna sitta och titta ut genom mitt fönster, bara för att inse att där är släckt i nästan alla fönster. Jag vill bara ligga i min säng och lyssna på alla ord som andra sjunger ut till mig.
Utöver detta så mår jag bra, bättre än på länge. Och det är nog en bra sak tror jag, men samtidigt så har det inneburit att jag har begravt mig i skolan och knappt haft fritid alls. Men det känns änå rätt bra just nu.
förutom min eviga längtan till nattens mysterier som jag vill uppleva genom musiken som flyter in i min kropp och sätter toner på mina ord.
Sitter just nu och kämpar med en uppgift som jag inte gillar för fem öre, men det ska vara klart imorron så det är liksom bara att bita ihop och göra skiten så gott det går. Annars är läget rätt okej, känslorna leker hit och dit med livet och jag vet inte riktigt hur jag ska göra med allt. Men i slutändan blir det nog bra ändå, plugget tar upp en ganska stor del av mitt liv just nu men jag har ändå mycket att se fram emot under hösten/vintern. Ska på födelsedagsfest på lördag och nästa fredag, sen ska jag också till Kristianstad och sova hos Anna Panna som jag saknar. Vi ska käka tacos och kolla på galna katter, ska bli väldigt fint måste jag säga.
Nu om dagarna sitter jag mest och tänker på min framtid, vad jag ska göra efter studenten liksom. Har knappt en aning, vet att jag vill ta körkort men att jag inte får ihop kombinationen körkort+skola+fritid. Samtidigt så vill jag nog jobba i alla fall ett år och se vart livet tar mig, det är lite för tidigt för min del att bestämma sig för vad jag ska göra resten av mitt liv.
Nu ska jag sätta på musik och kämpa på med uppgiften och med livet i allmänhet, precis som det ska vara.
Jag blir galen. Långsamt förlorar jag mig själv i tankar och drömmar. Jag vet inte längre varken ut eller in, jag vet bara att jag inte vill ha det såhär. Alla säger att jag ska skita i kärleken och enbart satsa på plugget, jag kan inte sluta tänka på något annat än att kunna få bli kär igen. Att få känna närhet igen, så som jag faktiskt aldrig har gjort. Jag har aldrig fått känna den intensiva, tunga och oförglömliga kärleken som fullständigt kastar dig omkull. Jag har fått känna lite men långt ifrån allt och jag vill kunna få lov att göra det innan tiden rinner iväg bakom ryggen på mig.
Det komiska är att när jag hade skrivit fram till att få bli kär igen, så skickade min kompis en länk till en hemsida där folk filmar sig själva så det ser ut som om de ger dig en kram. De böjer sig fram och kramar typ kameran och det känns som om de kramar dig. Det var så fint att jag satt i en kvart och bara grät. Jag grät och grät och kollade på kramar. Jag visste inte var jag skulle ta vägen, det vet jag fortfarande inte.
Tårarna slutade att rinna längs mina kinder, men längtan efter en annan kropp mot min. Den kvarstår och är så stark att det gör ont.
Denna dagen har inte varit en lätt dag, jag har både haft prov i naturkunskap och min kompis som jag skulle fota ställde in precis när jag skulle ta bussen till henne. Det sista ledde till att jag satt på toan i skolan och grät i en halvtimme, jag hade nämligen sett till hela dagen att jag skulle kunna komma iväg så snabbt som möjligt. Och sen säger hon "Nej, jag kan inte idag. ", jag fotade henne i söndags med det blev inte rätt så att jag skulle fota om idag, vilket hon sa att hon kunde. Men nej, det kan hon inte.
Och nu sitter jag och kämpar med en undersökning i naturkunskap, väldigt tråkigt. Det är ändå ett ganska roligt ämne, har alltid varit intresserad av kroppen, till skillnad från resten av klassen som bara verkar klaga på hela kursen och att det suger som fan. Hur man nu kan tycka så, det vet jag inte. Dessutom har vi en bra lärare, till skillnad från vad jag hade i högstadiet i no-ämnena.
Just nu hoppas jag bara att morgondagen kan bli något bättre än idag, för denna dagen har verkligen inte varit en bra dag.
Tiden går och nu är det nästan en månad sedan jag skrev här, sjukt att tiden går så fort faktiskt. Men jag mår faktiskt rätt bra nu, skolan rullar på ganska bra, vilket är en grym lättnad. Sen har det ju också varit begravning för morfar, vilket också känns skönt. För det är liksom ett steg längre i sorgprocessen och det känns inte lika tungt längre, det var väldigt jobbigt ett tag och jag hade mycket tankar i huvudet. Men allt eftersom tiden gick så blev det lättare, speciellt vid begravningen då jag fick typ gråta ut allt och det kändes så skönt. Men jag tänker fortfarande på honom och det kommer att ta tid innan jag är helt över det faktum att han inte finns här längre.
Men nu till lite roligare saker som har hänt, för där finns en hel del sådana också. Jag har varit och sett Thor : the world of darkness, som för övrigt var asbra. Jag gick med Kajsa, det blev en kompisdejt som var väldigt fin. Sen har jag varit och sett Lars Winnerbäck på Malmö Arena, det var helt magiskt. Det var första gången som jag har sett honom live och det var så himla bra, har fortfarande lite svårt att fatta att jag faktiskt har sett honom haha. Men jag har även varit hemma hos Niklas och Lina, min bror och hans flickvän. De flyttade ihop för ungefär två månader sedan och det var första gången sedan inflyttningen som, jag i alla fall, har varit där hemma. Och de har lyckats väldigt bra måste jag säga, deras lägenhet är helt fantastisk.
Nu ska jag gå och lägga mig, ska ha redovisning imorron och är ganska nervös över att jag inte ska få in allt jag vill säga på typ 10 minuter. Men det ska gå bra imorron, punkt slut.
Tjej från Malmö med mycket känslor och tankar. Älskar att fota och lever för det, lägger dock inte upp så mycket bilder här. Men det kommer med tiden.
Pussen <3
