blackbutterflyes

Jag blir galen. Långsamt förlorar jag mig själv i tankar och drömmar. Jag vet inte längre varken ut eller in, jag vet bara att jag inte vill ha det såhär. Alla säger att jag ska skita i kärleken och enbart satsa på plugget, jag kan inte sluta tänka på något annat än att kunna få bli kär igen. Att få känna närhet igen, så som jag faktiskt aldrig har gjort. Jag har aldrig fått känna den intensiva, tunga och oförglömliga kärleken som fullständigt kastar dig omkull. Jag har fått känna lite men långt ifrån allt och jag vill kunna få lov att göra det innan tiden rinner iväg bakom ryggen på mig.

 Det komiska är att när jag hade skrivit fram till att få bli kär igen, så skickade min kompis en länk till en hemsida där folk filmar sig själva så det ser ut som om de ger dig en kram. De böjer sig fram och kramar typ kameran och det känns som om de kramar dig. Det var så fint att jag satt i en kvart och bara grät. Jag grät och grät och kollade på kramar. Jag visste inte var jag skulle ta vägen, det vet jag fortfarande inte.

Tårarna slutade att rinna längs mina kinder, men längtan efter en annan kropp mot min. Den kvarstår och är så stark att det gör ont.