blackbutterflyes

Inatt fick jag uppleva det jag skrev om i förra inlägget, jag fick uppleva hög musik, jag fick uppleva det liv som jag har saknat så himla länge. Jag firade min kompis Vicky, så jag, Vicky och Ebba gick ut på Hipp tillsammans. Det ledde i sin tur till att jag missade sista bussen hem men tog taxi istället, men det går bra nu. Jag kom hem vid halv fem och det kändes konstigt, som det i och för sig alltid gör, för mamma och pappa är i stugan och det känns alltid så konstigt när man kommer hem så sent att det blir tidigt och du behöver inte smyga in för att inte väcka ngn. Men samtidigt så känns det inte som om det är min lägenhet, det är en av de saker som jag kan längta efter, att få ha min egen lägenhet och kunna dra in tidigt på morgonen och bara vara innan jag somnar. Bara få lov att ligga och ta in allt som har hänt. 

 

Inatt så gjorde jag det, men inte alls som jag har gjort innan. Det var svett, hög musik, trångt och varmt. Det var händer överallt, smekningar av främlingar mitt i natten i ett okänt Malmö där musiken strömmade ut genom fönsterna. Jag mådde bättre där än vad jag har gjort på länge, väldigt länge. Det var första gången som jag var på klubben och var singel och det var så himla härligt att kunna dansa med vem man ville utan att få några konsekvenser för det. Jag vet att jag vill träffa någon, men just känns det som om jag behöver få dansa med främlingar och få känna hur det känns att leva singel fullt ut. Jag lever ju bara en gång trots allt. Och då ska jag fan göra allt för att leva länge och fint. 

 

Men ändå, att få fira en av mina bästa kompisar på en av hennes största dagar, det var underbart och det var fint.