blackbutterflyes

Mitt i natten med dig.

Kategori: Allmänt

Hejsan hoppsan lillebror! 

Haha hörde hur någon sa det igår när jag stod och drack på toan. Vilken kväll alltså, mitt ute i ingenstans typ. Var på konsert i en gympahall i Genarp av alla ställen. Såg på Poplöst och en massa andra band, var skitkul. Fick dessutom höra ordetlig metal för typ första gången på ett år. Var med och moshade, äntligen var där andra tjejer också. Brukar alltid vara ensam tjej annars. Nu sitter man med smärta i nacken och blåmärken, stör mig inte ett skit.
Ska plugga och försöka göra en del av hemtentan idag, suger som fan. Astrist, ska vara ensam hemma med pappa idag. Lite nervös övr hur det ska gå med tanke på att senast inatt så bråkade vi. Slutar nästan alltid i bråk, så jag får väl se om jag stänger in mig på rummet och spelar hög musik och festar för mig själv. Blir en helt jävla vanlig helg.
Lock för öronen, buss mitt i natten, fnissiga flickor, pepp som fan var jag och det var underbart. Dansade som fan gjorde jag med, tillsammans med andra. Och när du la dina armar runt om mig och höll mig hårt intill dig. Det var fint. Fint som snus <3

Vägskäl

Kategori: Allmänt

Det har hänt ganska mycket sedan det sista inlägget. Jag har fixat så att jag har fått en liten Ipod istället, så jag kan lyssna på musik ändå. Dock är där glapp i hela uttaget för lurarna i mobilen. Men det skiter jag i, just nu vill jag bara ha över musik från mobilen till Ipoden.
Sen har jag också frågat mamma och jag får lov att ta fler hål i mina öron, det ser inte hon som ett problem tvärtom hellre att jag tar fler hål än att jag töjer. Att töja har jag velat och vill nog det fortfarande, men mina hål sitter för högt upp så det går inte.
Och nu till dagens fundering. Jag står i det enorma vägskälet och velar mellan att bli vegetarian eller att fortsätta äta kött. För visst, tro mig jag älskar att äta kött jag tycker att det är underbart gott. Men samtidigt så numera tycker jag inte om den tanken att jag sitter och käkar en minigris eller en liten kyckling. Men samtidigt så kommer jag inte att kunna äta mina absoluta favoriträtter då. Vilket gör att jag funderar otroligt mycket nu också.
Det är ju inte direkt ett enkelt beslut heller, alla säger att jag ska göra vad jag vill. Men jag vet ju inte vad jag vill, är det då enkelt att följa sin vilja då? Och det gäller inte bara maten, jag vet inte så mycket om det mesta just nu. Sitter och funderar på mycket och det pågår jädrans mycket tankar i det här lilla huvudet.

Somnar med ett leende på läpparna när jag tänker på dig. Jag är kanske lite galen, gör det något om vi är galna tillsammans?

Mobilen som gick sönder en natt på parkeringen

Kategori: Allmänt

Nu sitter jag här och är jävligt arg. Det började igår kväll när jag gick från bussen hem, på parkeringen så börjar något att glappa. Jag trodde att det var lurarna, så jag sa det till pappa när de kom hem ett par timmar senare. Och då hade jag slutat bry mig sådär hysteriskt mycket, utan bara dog lite inombords av tanken att jag inte kan spela musik med de lurarna igen.

Sen när jag skulle gå och lägga mig vid två, så pluggar jag in mina koss-lurar och tror att det ska funka. Det är där jag inser. Klockan är två på natten, mamma och pappa sover och jag ligger vaken i min säng med en mobil som glappar. Jag grät. För den mobilen har varit helt okej, men den har grova problem och till saken kommer också det faktum att jag har bara haft den sedan oktober. Och då var det ett rent helvete, jag trodde att jag aldrig skulle få min mobil. Med tanke på att vi beställde först en, men sen gick det företaget i konkurs = ingen mobil. Sen kollade vi runt, jag hittar en mobil som jag vill ha = den finns inte i lager och kommer inte att säljas mer. Sen hittar jag denna, som är helt okej. Jag kan leva med den.

Leva med den, ja. Jag försöker att inte slänga den i marken när den kastar om i mina smskonversationer och tycker att det Thess har skrivit ska ligga där Eviee har skickat sina sms osv. När den kastar om i låtlistor och tycker inte att ordningen på låtarna är okej och lägger runt dem oavsett hur många gånger som jag ordnar dem, så försöker jag att inte kasta ut den genom fönstret. När den håller på och ska dampa i ett par minuter när man har startat den, är sinnessjukt. Till och med min gamla mobil var bättre på det stadiet.

Och nu så frågade jag mamma om de hade slängt mina gamla mobiler när de rensade i vardagsrummet. Svaret var givet redan innan frågan ställdes, min fruktan blev sann. Svaret var såklart Ja. Och jag dog inombords. Jag var påväg att gå ner på knä och börja gråta när jag insåg att om pappa ska fixa med min mobil någon dag, så innebär det att jag inte har någon musik alls, jag kan inte smsa under dagen, jag kan inte spela spel på den. Musiken är dock viktigast, jag kommer inte kunna spela musik när jag åker buss eller tåg. Jag kommer få sitta och lyssna på när små barn skriker lungorna ur sig och när gamla tanter pratar om hur vädret ska vara eller om den andras gubbe har dött än.

Jag vill försvinna bort i min egen värld när jag åker någonstans, bli ett med musiken. Jag kan inte direkt plocka upp macen ur väskan och spela musik på den. Gjorde det en gång och blev tillsagd av de runt omkring mig att jag tog upp för mycket plats. Inte för att jag brydde mig, men ändå.

Ovanpå allt så vaknade jag halv sju, jag somnade två efter en väldigt rolig kväll/natt. Sov ungefär 4 ½ timme inatt och nu ska jag plugga resten av helgen. Ligger både efter, har inte lämnat in ett par uppgifter och jag har ett prov att plugga till. Yeey, trodde jag skulle kunna åka inlines nu på morgonen, men vädret strider emot mig och nu sitter jag i pyjamas istället och skriver på detta fullständigt meningslösa inlägg om hur arg jag är på att min mobil inte funkar.

Tack och adjö knäckebrö’ <3

Harry Potter maraton

Kategori: Allmänt

Och nu lite mer positiva saker. Var på Harry Potter-maraton i helgen hos Line. Med övernattning förstås. Somnade vid halv tre tror jag och sammanagt blev det nog mer snack än film med tanke på att vi skulle ha hunnit se 7 filmer och vi såg 3 stycken. Men kul hade vi i alla fall.
För mig var det lite mer speciellt med tanke på att jag aldrig hade sett någon av filmerna innan eller sovit över med enbart tjejer som faktiskt har varit riktiga kompisar och inte bara låtsas vara min kompis. Men skit i det, när vi skulle somna så snackade vi om allt från datorspel när vi var små till mardrömmar och kärlek. Mobbade Josse ganska mycket, även om det nog inte gjorde så mycket xD
Jag grät till den sista filmen som vi såg, Harry Potter och den flammande bägaren. Jag grät som fan i slutet när Cedric dör. Haha, var den enda som grät av allihopa och jag är den som är minst nörd av alla.
Vår frukost bestod av först flingor och mackor sen var det godis, ostbågar, läsk, kladdkaka och där var säkert något som jag har glömt. Dagen avslutades med buss från Höör till Lund och sen tåg och sen buss igen. Mycket kollektivt för mig, fast det är underbart att åka buss. Tuff Tuff tåget!

4 månader innan jag insåg att jag är ensam.

Kategori: Allmänt

När det svarta fåglarna flög iväg insåg jag att jag inte var din längre.
Det var då, precis där på bussen hem när jag tittade ut genom fönsterrutan så fattade jag att det inte var oss längre. Det är den 11 mars idag. Jag gjorde slut den 14 december. Så lång tid har det tagit för mig att inse att jag inte är din längre. Eller rättare sagt, jag har skjutit upp på det, inte vågat känna efter. Inte låtit mig bearbeta vad som egentligen hände den dagen i december då jag bestämde mig för att jag inte skulle vara din längre.
Jag lyssnade på "When you're gone" av Avril Lavigne och allting brast. Jag kände hur tårarna föll, en efter en och jag lät mig känna smärtan som jag bara hade tryckt bort under nästan 4 månader. Jag övertalade mig själv att jag var över dig, att jag inte kände något för dig längre. Att jag hade kommit över dig och började kolla på andra i hopp om att jag skulle komma över dig. Men jag gjorde aldrig det. Nu sitter jag naken på en toalett och skriver med datorn i knäet och mina tårar ligger på tangentbordet.
Jag saknar att känna dig när vi sov, känna hur du hade din arm runt om mig. Sedan dess har jag tillbringat många ensamma nätter i mitt rum i väntan på att någon skulle komma och ha sin arm runt mig när jag sov. Jag känner mig inte trygg, inte ens i mitt eget rum kan jag känna mig trygg.
Jag har letat och letat och letat efter mig själv, rusat in i saker och tryckt undan smärtan. Bara försökt att leva så gott det går och någonstans i röran försvann smärtan ett tag, men den kom alltid tillbaka. Jag förstod bara inte vad det var som gjorde ont och som tog fram alla mina tårar när jag skulle sova. Min kudde är fortfarande blöt, 4 månader efter jag valde att vara ensam.
4 månader och sen insåg jag att det jag hade gjort var fel. Det jag har gjort sedan dess är ett hopplöst och misslyckat försök att hitta den delen av mig som försvann bort med dig när du gick iväg den där kvällen i december.
Jag hade sex med en person som var 11 år  äldre än mig, jag hånglade med en kompis när alla kunde se men ingen gjorde det och det är knappt någon som vet om det. Men nu orkar jag inte bry mig längre. Jag orkar bara inte.
Jag flirtade bort mina nätter med dig och du lät mig känna att jag var vacker när du egentligen bara ville ligga med dig. Kommer aldrig att förlåta dig för det. Aldrig kommer jag att gå tillbaka till dig.
Jag är organiserat kaos som vandrar vidare i en storm som jag själv skapade. Min själ spelar schack i månskenet med näcken.

Kall som is

Kategori: Allmänt

Hon satt där halvnaken på sängen. Kämpade för att tårarna inte skulle falla en gång till ikväll. Att han aldrig kan fatta hur ont det gör, att han aldrig kan fatta hur mycket han sårar henne när han säger till henne. Han kommer aldrig att förstå smärtan när han säger till henne och skriker på henne. Han har aldrig förstått hennes känslor, han har alltid sagt att känslor är trams och dem ska man skita i. ”Du ska inte känna något alls, någongång.” Det sa han till henne, inuti så brast allting och hennes själ dog för en stund men utanpå var hon lika kall som en kylig vinternatt. Hon kunde inte visa känslor för honom, han har aldrig älskat henne. Aldrig har han sagt orden ”Jag älskar dig” till henne, det har enbart hennes mamma gjort. När han kramar henne så är det ingen värme alls utan bara en helt kall omfamning så kort som möjligt. Han kommer aldrig någonsin förstå hur hon känner och aldrig acceptera henne för den människa som hon är. Han kommer enbart att se henne som den person som hon aldrig kommer att bli.

Skit i min ålder, gör ert istället!

Kategori: Allmänt

Nu är det fan min tur att säga ngt så håll käften och läs.

Jag är så jävla trött på att alla alltid kallar mig för liten, lilla flickan, lillen, plutten osv. Jag är inte liten, fatta det någongång! Visst, jag är under 18, respektera skiten, det är inte ens lönt att fråga mig om jag vill gå ut med er och dricka och sen komma på att ”nej, just det, du kan inte. Du är för LITEN.” Eller denna ”Synd att du inte kan komma med på fredag, du är för LITEN för att få följa med” Varför ens säga så om du vet att jag är för liten? Det sårar faktiskt mer än vad ni tror. Jag fattar, jag kan inte följa med, det är tillräckligt jobbigt redan med att jag fyller år sent. Gör det inte värre. Fattar ni inte ens själva hur jobbigt det är när någon ständigt ska kommentera ens ålder, att man är liten, att du inte kan följa med och dricka, att man inte får lov att göra ngt för att mamma och pappa säger det. Att jag inte kan göra saker själv utan att mamma och pappa måste göra det åt mig för att jag är för liten eller att jag inte får.

Seriöst, lägg av. Jag vill inte höra fler gånger att jag är för liten eller att det är synd att jag inte kan följa med. Bry dig inte ens om att nämna att ni ska ut, avundsjukan sprutar då. Jag hatar det, så håll käften och säg ingenting om min ålder. Trött på det.

puss puss <3


Fredagskväll med kärlek

Kategori: Allmänt

Det var rött läppstift, kyssar i nacken, armar i luften och ett dansgolv som var fullt. Musiken var hög och jag älskade med högtalarna. Jag bara fanns och det var underbart. Det var svettiga kramar i mörkret med bekanta främlingar, fina pojkar och underbara flickor. Jazzigt och rockigt. Indierock med hesa och vresiga röster med gitarrer och basen kändes i hela min kropp. Gåshud och beröringar som var fjäderlätta.

Ömma fötter och träningsvärk. Det spelade ingen roll för vi förenade oss i musiken och blev en enda individ. Ni och jag. Fredag kväll var en kväll fylld med känslor, värme och närhet. Det avslutades med en promenad runt centralen i mörkret, ensam med dig. Det var underbart, din hand i min och ciggen i den andra handen. Röken försvann i ljuset av lamporna längs med vägen.

Nummer byttes och kramarna var oundvikliga. Leendet på dina röda läppar var underbart fint. Bara underbart när helgen började med en älskvärd kväll som aldrig kommer att glömmas. Tysta ord på Malmö central när tåget kom och vi undrade om det var Italien eller Spanien. En fråga som alltid stannar kvar i luften mellan oss.

Svält för fan inte dig

Kategori: Allmänt

Just nu är jag så jävla trött på alla jävla ideal. Det verkar som om ingen tjej faktiskt kan se att hon är vacker, att hon är snygg, att hon ser bra ut. Jag är så himla trött på att alla ska svälta sig och gå ner i vikt. Kan ni inte bara se att ni är helt underbara och fantastiska som ni är och att ni inte behöver gå ner i vikt bara för att samhället vill det? Seriöst, skärp er, ni vet att ni ser bra ut, ni vet att det inte ens är fint att vara så smal att man ser revbenen, då är man underviktig. Det är inte fint att vara sjukt smal, det är inte fint på någon. Okej, man kan vara smal naturligt men det är en helt annan sak än om man svälter sig själv för att gå ner i vikt bara för att samhället säger att man måste göra det. Det är inte okej att gå ner i vikt på grund av det, det är inte okej. Jag var dum nog att själv göra det, men jag insåg sen att varför ska man banta och svälta sig själv egentligen? Varför gör det allra flesta det? Jo, för att kändisar gör det, de flesta kvinnliga kändisar och kända personer är smala, de är underviktiga, de svälter sig själva. Och kändisar är också våra förebilder, vi ser upp till dem och de är en viktig del av vår uppväxt.

 

Visst har väl alla haft en kändis eller en person som man ser upp till av någon anledning, som man vill vara som när man är vuxen, en person som man har samma åsikter som eller i alla fall liknande åsikter som. Jag hade P!nk som min förebild, jag ville bli som henne när jag blev stor. Inte på grund av att hon är artist, kändis eller att hon är smal för den delen. Jag ville bli som hon på grund av att hon bryr sig inte om vad människor tycker om henne, hon har texter i sina låtar om dagliga problem, saker som händer i det vanliga livet och så vidare. Hon är också en tuff tjej som har en attityd och hon är kaxig, men hon går sin egen väg och det är det som jag har strävat efter hela mitt liv, att bli som hon, att våga uttrycka mina egna åsikter och göra som jag vill, istället för att jag ska göra som andra vill att jag ska göra, jag gör det jag vill och försöker att skita i vad andra tycker om mig, just av den anledningen att det är mina åsikter och ingen annans, vilket gör att folk egentligen inte ens borde bry sig om vad jag tycker.

Jag har henne som min förebild på grund av det och inte för att hon är smal, visst det är hon, men det har aldrig spelat någon roll för mig, hon struntar i vad samhället tycker att hon ska se ut som och vad hon ska vara. Det har hon aldrig brytt sig om och det kommer hon nog aldrig att göra heller. P!nk är min förbild av den anledningen, hon är snygg och smal, men hon gör musik och texter som påverkar folk, det är hennes musik som gör att jag gillar henne.

Tyvärr så tror jag att samhället kommer nog aldrig att ändra sin syn på hur tjejer ser ut och ideal och sånt, det är så att tjejer ska vara smala enligt samhället och det är bara så. Själv så bryr jag mig inte, jag är inte smal, har aldrig varit det och jag trivs lika bra ändå. Skit fan i vad alla andra tycker, kör ditt race och bry dig inte. Det är det bästa som man kan göra.

Kaos som fan

Kategori: Allmänt

Jag hör era skratt i mitt rum under tiden som jag sitter instängd i ett annat och måste hålla mig undan för att jag är ivägen annars. Jag sitter här inne och försöker att plugga matte som jag egentligen behöver, men jag kan fan inte koncentrera mig. Och det är allt på grund av er, ni fattar tydligen inte hur mycket skada ni har gjort i mitt liv. Senast igår fick jag panik och sprang tills jag inte orkade längre. Och då stannade hon också, hon fattade inte hur jag orkade springa så långt på så kort tid, det har jag inte heller gjort. Dock sprang jag för mitt liv, jag ville inte hem, jag kunde inte åka hem redan, jag ville inte, men så var fallet. Jag skulle hem, oavsett vad. Och jag vet, du ville hem, och nej, det är inte ditt fel. Jag mår skit, älskling. Och jag vet att du försöker att hjälpa men vet inte hur, men ni finns där båda två, ni är typ anledningen till varför jag inte slutar kämpa. Fan vad fina ni är.
Renoverar rummet, letan på vem jag är, identitetsoro, ångest, smärta panik, tårar, svordomar och ärr. Förlåt för det jag gör, jag försöker att sluta. Jag vet att du hatar att jag håller på som jag gör, men fina du, jag har mina anledningar att försöka skada mig själv när min pappa skriker att en dag ska han slå mig. Vem vet, jag har ingen aning om något alls längre. Enbart förvirring, kaos som fan.
En värld av organiserat kaos lever jag i, har alltid gjort det. Tack pappa för att du älskar mig, det värmer lika mycket som 10 minusgrader.

Lågorna tog mitt liv inatt.

Kategori: Allmänt

Jag drömde att du dödade mig inatt. Det började med att vi bråkade som vanligt, men sen slog du till mig, du gav mig en örfil och skrek ”Du är ingenting värd, du är ett misslyckat barn och jag önskar att jag aldrig hade fått dig. Då hade världen varit så himla mycket bättre.”

Jag hade ingen ork, jag kunde ändå inte säga emot, jag har ingen kraft att säga till dig längre. Så jag höll käften och lät dig slå på mig, något som jag ångrar i efterhand. Du slog mig över käken, blodet sprutade åt alla håll, tandställningen gick sönder och det gjorde mina tänder också. De slogs ur min mun och jag skrek högt. Men jag kunde inte göra något, så varför kämpa emot?

Sen slängde du in mig i väggen och jag slog i mitt huvud, det började blöda, redan då var jag borta, men jag minns att du kastade ett glas in i väggen strax ovanför mitt huvud så att skärvorna hamnade i mina så. Det sved, det brände och det gjorde riktigt jävla ont.

Sen drog du fram en kniv, det var då jag insåg att jag inte skulle leva så länge till, men inte för att det gjorde mig något. Jag ville bara att du inte skulle få leva med mamma, för hon är så mycket bättre än dig på alla tänkbara sätt som finns.

Du stack mig tre gånger, den sista gick rakt in i mitt hjärta. Jag kände hur det drog ihop sig och sen gav det upp, jag hörde sen att du hällde bensin på mig, tog fram din tändare med draken på och tände eld på min kropp. Sen dog jag, men jag fick dö till lukten av bensin, något som alltid har varit min lukt.

Jag hade länge vetat att skulle jag dö så skulle jag dö med eld och det gjorde jag. Sen kom ljuset emot mig och et gjorde inte ont i ögonen, jag såg ingen av mina anhöriga, men jag såg frihet och framför allt så såg jag en framtid, utan dig, utan er och det gjorde mig så jävla lycklig.


Fika på stan

Kategori: Allmänt


Igår  var det fika på stan med tjajorna ifrån klassen <3 Det var väldigt mysigt och vi fikade på Espresso House på lilla torg. Här är lite bilder därifrån som jag blev ganska nöjd med faktiskt :D
Puss och kraaam <3

Sommaren som aldrig blev den samma

Kategori: Allmänt

Jag saknar sommaren. Jag saknar tiderna då man var uppe alldeles för länge, då man hörde skratten långt in på morgonen, då man vinglade hem och fumlade fnissandes upp nycklarna i ett desperat försök att få upp dörren så tyst som möjligt även om man visste att man redan hade väckt de andra.
Tiderna som man aldrig kunde passa och det visste alla redan.
Tiderna då det kändes som att solen sken dygnet runt och att dagarna gick antingen lika fort som man springer eller så långsamt som om de aldrig har varit längre.
Jag saknar tiderna då man sprang omkring med röda slitna converse på fötterna och en flaska i handen som vilken annan jävel som helst.
Jag saknar tiderna som man sprang rundor på stan och kände den heta asfalten mot mina bara fötter, precis som om den var brinnande.
Jag saknar att svalka sig i ljummna vattnet från en gammal fantaflaska som man har hittat i en papperskorg.
Jag saknar dina kyssar som smakade öl och dina fumliga händer i den svarta natten ute i ingenstans.
Jag saknar att du lägger din kavaj runt om mina axlar när du ser att jag fryser bland alla andra.
Jag saknar att du kommer och lägger dina armar runt min midja och kysser mig i nacken. Att du vågar göra sånt inför alla andra, det är därför jag älskar dig, min fina flicka <3

Kärlek som dödar, kärlek som blir till liv.

Kategori: Allmänt

Detta är kärlek för mig, detta är kärlek i mina ögon.
Detta är kärlek för mig, jag älskar detta.
Detta är kärlek för mig, ni betyder massor.

Denna dagen har egentligen inte varit så himla bra, men det går bättre och bättre. Alla hjärtans dag, en dag som ska vara fylld med kärlek och snuttigull. Blev dock lite arg när jag läste Metro på väg till skolan, på framsidan så var där fyllt med par som pussade varandra. Men endast par som beståd av kille/tjej. Inget samkönat här inte, tycker att det är lite dåligt eftersom att kärlek kommer i alla former och inte bara mellan de olika könen.
För ett år sedan så satt jag här igen. För ett år sedan så såg jag bara dig och ingen annan. Då var du allt för mig. Och jag saknar dig så. Du var min värld, mitt allt, du visste allt om mig. Jag visste dock inte allt om dig, men du är en svår själ. En själ som behöver kärlek och du är en själ som jag trodde var min själsfriende. Nu vet jag inte vad vi är, gnistan försvann för längesedan, du består, men det som vi hade precis där i början, det där fina. De nätterna som jag saknar så, jag satt uppe och väntade, väntade på dig. Bara för att få prata i ett par minuter. Bara för att få känna dig. Hopplöst förälskad, i vetan om att jag aldrig skulle få dig. Nu sitter jag här ett år senare, inte lika nära, men ändå du finns kvar i mitt hjärta. "Vi ska kämpa, vi ska kämpa som fan, för att vi ska klara detta tillsammans" De orden skrev du till mig den där kvällen då jag var beredd att avsluta allt. Men du hindrade mig. Det betyder så jävla mycket. Du betyder så jävla mycket, jag bara önskar att du kunde se det själv.

Jag ska också skänka en tanke till min mormor, en kvinna som hade ett tufft liv, men som kämpade på trots allt. Jag hoppas att du vilar i frid älskade ängel <3

Fjärilarna flyger i min själ

Kategori: Allmänt

När du bad mig att sova över, stanna över natten i din säng för att våra kroppar skulle flätas samman och bli en, så kunde jag inte tacka nej. Jag kände att jag var tvungen, jag orkade inte med den tanken om att jag skulle lämna dig igen tvingas att sova ensam inatt och känna en längtan efter dig. Det var det som gjorde att jag stannade kvar och lät min själ stanna i din säng. Bara för att få somna i din famn med dina armar slingrade om min lilla kropp som försvann bort.

Välkommen till min nya blogg!

Kategori: Allmänt