blackbutterflyes

Just nu är jag bara så himla trött på allt. Jag har inte ens hunnit vara hemma i en timme innan pappa börjar klaga på att jag inte lägger in tvätten rätt, att jag viker den fel och att jag verkligen inte kan göra så. Jag är hungrig, sur och mensig. Pappa vet detta och ändå så håller han på att trycka ner mig. Snart lär han väl klaga på att jag inte har bäddat idag, en sak som mamma har sagt till han att han ska skita i. Om jag inte bryr sig, varför ska han göra det då? Det var för ett par veckor sedan och jag hade inte hunnit bädda, detta var första gången på flera månader, jag hann knappt in genom dörren innan han kommer ut i hallen och börjar skrika på mig över att jag inte har bäddat. Det var en gång som jag inte hann bädda och han skrek på mig i hallen och efter det har jag haft så jävla fucking asmycket att göra i skolan, egentligen har jag inte ens tid att sitta här utan jag borde plugga naturkunskap, matte, foto, graf, retorik och svenska. 

 

 

Utöver detta är livet inte särskilt bra idag, det känns som om alla bara glömmer bort att jag ens finns. Killen som jag började snacka med efter festen, han skriver inte ens längre. Jag svarade på en fråga som han hade, det var i måndags och efter det så har han inte hört av sig. Teknikern som borde kolla på min dator, han har inte tid att svara på mitt mail, men att skicka ut mail till hela skolan går tydligen otroligt bra. 

 

Och nu sitter jag på sängen och fryser, vill kramas. Kan ngn som läser kommentera btw? Har ingen aning om vem det är som läser, hade viljat få reda på vem ni är.