Hur man ska försöka när man inte vet om folk faktiskt bryr sig eller inte?
Kategori: Allmänt
Den här veckan har gått otroligt fort, det har också hänt mycket saker. Både bra och dåliga, det har också varit mycket att tänka på så min hjärna har varit igång typ dygnet runt.
Egentligen har jag inte direkt orden i mig idag, men det var länge sedan jag skrev här så nu får det bli så i alla fall. Jag måste verkligen plugga men jag har ingen motivation och det suger för jag vill bli klar med alla uppgifter men det tar emot hela tiden. Detta gör också att jag är avundsjuk på alla som bara kan sätta sig och plugga varsomhelst och alltid får asbra resultat. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra men det är svårt att inte göra det när alla i ens klass får bra betyg utan att ens försöka och jag lägger ner helt mycket tid och inget händer. Det är så himla orättvist att det bara kommer för vissa och andra måste kämpa helt mycket och kommer inte ens i närheten av vad man egentligen vill.
Men nog om skolan tycker jag, det händer ju faktiskt en del bra saker också. I måndags gick jag Vårruset med mamma och hennes kompisar, kom runt på ungefär 50 min tror jag. Jag tränade i torsdags och jag gick Lundaloppet igår. Det var faktiskt skitkul, kan mycket väl tänka mig att göra det nästa år också. Jag var där med mamma, pappa och Niklas. Men de tre sprang så jag gick själv, men det gjorde inget det var faktiskt skönt för då kunde jag själv bestämma mitt tempo. Sen på kvällen igår var vi hemma hos Niklas och Lina, vi åt tacos och glass med varma bär. Det var så himla kul att vara där hemma igen, varje gång jag är där får jag en sån känsla av att jag också vill flytta hemifrån och liksom börja om men det går ju inte om man inte har jobb och folk vill inte anställa någon som bara har gymnasieutbildning.
Men utöver det så händer det också saker, jag kanske är på g med en kille. Jag gillar han väldigt mycket i alla fall. Men jag vet inte riktigt vad vi är eller om det kommer bli något. Vilket är lite jobbigt, men samtidigt så vet jag inte om jag har orken att vara tillsammans med honom. Har fått uppfattningen av andra att han är väldigt desperat och att han har försökt med alla tjejer i hans klass. Vet att man inte ska lyssna på andra, men det är svårt att liksom glömma bort när man redan har hört saker. Sen har han liksom problem med skolan och det känns väl mest som att jag alltid hittar killar som är trötta på livet, har problem med skola/jobb och inte orkar göra ngt åt det eller bry sig om det eller om mig.
Men ja, såhär är det för tillfället. Jag ska försöka uppdatera mer, men det är svårt att hitta tid med student och balen runt hörnet.