blackbutterflyes

Det har hänt ganska mycket sedan jag skrev här sist. Jag har inte direkt orkat bry mig om andra denna veckan utan mest kämpat för att få allt klart i tid. Men nu har jag liksom ganska många stora uppgifter som ska vara klara på fredag, vilket känns lite stressande eftersom jag har börjat på alla men inte är klar med någon av dem. Men det löser väl sig, ska in till skolan imorron och plugga innan min lektion börjar. Sen ska jag fota till en affisch som ska vara klar på fredag. Men texten till den är snart klar, så det tar inte så himla lång tid innan det är klart i alla fall. 

 

Imorron ska vi förhoppningsvis måla lakan till flaket, det beror på hur många som faktiskt dyker upp. Jag tror knappt att det är någon som kommer, men jag ska vara där i alla fall. Kommer bli lite surt om jag är den enda som kommer och alla andra bara nej, inte lönt. Det är så himla mycket till studenten nu i klassen och det känns väl mest som om alla bara har olika åsikter hela tiden och bråkar om allt. Samtidigt ska man försöka att vara sams med tanke på att om 13 dagar så skiljs vi åt och träffas en gång sen känns det som om vi aldrig mer kommer att ses. Eller vissa i klassen kommer nog att ses men det känns som att folk kommer glömma bort mig och helt så "gick du ens i vår klass?" 

 

Och nu på tal om saker utanför skolan, för där har det hänt enorma saker. Den killen jag skrev om förra gången jag skrev här, han är inte längre aktuell på kärleksfronten. Det sket sig ganska snabbt då han påminde väldigt mycket om mitt ex och då vet jag redan att det inte kommer att funka. Men en annan sak som är ännu större är att jag skrev om en kompis till mig i december, det var en kompis som stod mig otroligt nära och som jag tyckte väldigt mycket om. Jag förlorade denna kompis och det tog otroligt hårt på mig, men nu har vi löst saker och är nu kompisar igen. Vilket känns så himla skönt, för det har verkligen varit svårt utan honom, visst jag har min andra bästa kompis men ingen kom i närheten av han och det var så tungt att behöva förlora en person som stod en själv så pass nära. Men nu är vi kompisar igen och det är en grym lättnad, för även om vi inte är där vi var från början så är detta ett otroligt bra steg i rätt riktning. 

 

Men ja, nu ska jag gå och vara nervös för min bästis som har uppkörning och teori imorron. Jag hoppas verkligen att hon klarar det med tanke på hur hårt och hur mycket som hon har kämpat för att kunna ta sitt körkort. Så nu tycker jag att alla som läser det här ska hålla tummarna för min bästis!