Frid i huvudet.
Kategori: Allmänt
Egentligen har jag så mycket att säga, så många ord som jag vill skriva, så många tankar som surrar omkring i mitt huvud. Men jag är rädd, jag är rädd för att säga det jag tänker på. För när jag har gjort det förr så jag har bara blivit sårad och lämnad. När jag har öppnat mig och vänt mig ut och in för någon som man tror känner, det är fruktansvärt skönt men det är så skrämmande. Det är skönt, på det sättet att det lättar i mitt huvud, jag får lite frid i huvudet och det blir tyst för en stund. Men det är också skrämmande för man vet aldrig om personen klarar av att ta emot en helt och hållet eller bara släpper taget halvvägs och så faller man igen.
Att lita på någon, i detta fallet en eller flera personer, det är en av livets svårigheter. Att kunna lita på att den personen inte sviker en, att man blir omhändertagen av någon, att man får bära varandras laster och se insidan på den andra. Jag tror många skulle bli chockade om de fick reda på allt om mig, verkligen allt om mig. För det är så mycket som jag skäms över, det är väldigt mycket som jag ångrar, det är väldigt mycket som jag också är glad över men för den mesta av tiden går jag omkring och tänker på det som jag har gjort istället för att fokusera på vad jag gör nu istället.
Igår sa min kompis att han inte brydde sig om vad folk anser och tycker om han och då frågade varför jag bryr mig så mycket om vad andra anser och tycker om mig. Då sa jag "Jag har brytt mig för länge för att kunna sluta bara sådär" Och det stämmer så himla bra, vilket också är så fruktansvärt synd. Jag lever alltid mitt liv genom andras åsikter om mig. Det har jag gjort så länge jag kan minnas, därför är det också så svårt att bara sluta med det en dag. Jag vill kunna skita i vad folk anser, jag vill kunna skita i att bry mig om vad andra anser om mig. Jag vill kunna leva mitt liv utan att tänka så himla mycket, jag vill kunna ha frid i mitt huvud. Om jag inte brydde mig lika mycket om vad folk tycker om mig, då skulle jag ha frid i mitt huvud.
Jag vill bara få vara mig själv utan att tänka så mycket, varför ska det vara så himla svårt?
