blackbutterflyes

Ny vecka, jag vill egentligen leva om nätterna. Ligga uppe och lyssna till musiken som fyller min själ med lust. I fredags var jag på fest. Det var så himla fint, det var i en lägenhet vid Nobeltorget, där jag vill bo i framtiden. Mitt drömkvarter är där, det är där min själ hör hemma. Jag fick dricka för mycket cider, jag fick dansa, jag fick andas in röken från andras cigg på balkongen. Musiken dunkade i mitt bröst och vi stampade i takt till den med pulsen i kroppen. Jag fick känna nya folk i alkoholens mystiska tecken, jag fick lov att kramas med okända människor som ville ha mig där. Där var ju då en speciell människa som var extra fin att kramas med, en person som fick mig att må extra bra sådär på natten när kylan slog till och jag fick frysa i hans armar. 

 

Och nu sitter jag här och tänker alldeles för mycket på denne unge man som fick mig att känna mig som mig själv igen efter månader av letande och egentligen ett alldeles för desperat sökande efter vem jag egentligen är utan att alls tänka på hur jag någonsin ska kunna komma fram till något om jag inte lever i nuet. 

 

Fast jag vill ju bara bli älskad, hur svårt det nu ska vara?