blackbutterflyes

Lever livet som aldrig förr och mår bra för en gångs skull. Det här med singel passar mig bra känns det som. Saknar en viss människa som är korkad som ja, jag vet inte vad, men fin är han i alla fall. Sitter nu och är trött som ett as och hungrig är jag. Men så är det när man är ute lite för länge trots att man borde dra hem men man stannar ändå. Skulle ha varit hemma vid tio idag, kom hem vid tolv. Den där människan som jag saknar, han tvingade mig att stanna längre. Dock så kommer han inte att vara hemma förrens typ jag går upp eller ngt. Han är så förbaskat fin och jag vill vara med honom trots att han är så himla konstig. 

 

Nu sitter jag och halvsover till California Dreamin och chattar med Anders. Skola imorron, sen är det fredag och festa tills mina ben inte håller mig längre. Ska träffa människan igen då. Känns som en evighet fram tills dess. Men ja, ha det eller ngt. Puss. 

Jag orkar inte med pappa. Vi ska ut och åka i eftermiddag, men då kommer han in på mitt rum och säger "JAg gör kaffe till mig själv nu och om du ska åka med i eftermiddag så är kravet att du ska bädda. Det ska vara snyggt och prydligt, annars får du göra om det tills jag är nöjd med det." 

 

Jag är så himla trött på att han fortfarande tjatar om det. Han verkar inte fatta att jag inte ens bryr mig längre. Jag slutade bädda sängen när jag gick i femman och har gjort det väldigt sällan på grund av att jag inte orkar och jag tycker inte att det är nödvändigt. Mamma har slutat bry sig för längesedan, men pappa fortsätter att tjata om det varenda jävla dag som jag är hemma. Jag är så himla trött på det, fattar inte varför bara inte kan släppa det. Ingen som jag känner bäddar sin säng och deras föräldrar skiter i vilket. Men då säger han att jag bara ljuger och hittar på. 

 

Jag fattar inte varför inte de kunde vara som andras föräldrar. Mina bryr sig om exakt allting jag gör hela tiden alltid. Det är sjukt hur beskyddande dem är, jag kan ju fan inte ens gå på toa utan att de frågar vad jag ska göra. 

 

Längtar tills jag flyttar och får leva som jag vill. DOck kommer det väl inte hända förrens jag är typ 25 eller ngt. Det jag pluggar är ju såklart inte tillräckligt bra för dem. 

Jag vet inte vad som händer just nu. Jag är bara trött, deppig och allmänt nere. Det är slut mellan mig och Daniel, blev så i fredags. Jag vet inte riktigt hur allting ska bli framöver men det löser väl sig. Jag ska plugga som en dåre och få bättre betyg. Jag behöver stöd av alla som finns där och som kan. Jag vet inte riktigt hur jag mår just nu, men det löser sig. Det är en sak som jag vet, att allting kommer att lösa sig någondag och någongång. Det kanske inte är idag eller imorron men det kommer att hända. 

 

Känns helt tomt här hemma nu, Amanda har varit här sedan i onsdags. Tacka gud för den ungen, hon är värd guld. Det har varit bra att hon har bott hos mig nu, har verkligen behövt det. Herregud som jag bröt ihop i lördags, jag visste varken ut eller in. Men nu vet jag att han var bara ytterliggare en idiot i mängden som bara vill förstöra för mig. Han har ju nu sagt att han ska "indirekt" gör så att alla våra gemensamma kompisar går emot mig och att jag inte ska ha ngn kvar. Vilket han inte kommer att lyckas med, för jag vet redan att ingen kommer att välja sida, där kommer inte ens att finnas sidor, utan alla kommer att fortsätta umgåsmed oss båda utan att välja bort den andra. 

 

 

I fredags sa han också till Amanda att han inte ville att jag skulle vara kvar, varpå hon sa att hon inte tänkte säga någonting alls till mig som han vill att hon ska säga. Vill han säga något till mig så får han säga det själv. Vilket han inte gör, det gör han aldrig. För han är så liten, osäker och och oskyldig. Jag trivdes aldrig riktigt bra med honom, det märktes på mig. Så nu är jag singel och lever livet ändå. För jag är precis lika bra ändå.