Det har hänt ganska mycket sedan jag skrev här sist. Jag har inte direkt orkat bry mig om andra denna veckan utan mest kämpat för att få allt klart i tid. Men nu har jag liksom ganska många stora uppgifter som ska vara klara på fredag, vilket känns lite stressande eftersom jag har börjat på alla men inte är klar med någon av dem. Men det löser väl sig, ska in till skolan imorron och plugga innan min lektion börjar. Sen ska jag fota till en affisch som ska vara klar på fredag. Men texten till den är snart klar, så det tar inte så himla lång tid innan det är klart i alla fall. 

 

Imorron ska vi förhoppningsvis måla lakan till flaket, det beror på hur många som faktiskt dyker upp. Jag tror knappt att det är någon som kommer, men jag ska vara där i alla fall. Kommer bli lite surt om jag är den enda som kommer och alla andra bara nej, inte lönt. Det är så himla mycket till studenten nu i klassen och det känns väl mest som om alla bara har olika åsikter hela tiden och bråkar om allt. Samtidigt ska man försöka att vara sams med tanke på att om 13 dagar så skiljs vi åt och träffas en gång sen känns det som om vi aldrig mer kommer att ses. Eller vissa i klassen kommer nog att ses men det känns som att folk kommer glömma bort mig och helt så "gick du ens i vår klass?" 

 

Och nu på tal om saker utanför skolan, för där har det hänt enorma saker. Den killen jag skrev om förra gången jag skrev här, han är inte längre aktuell på kärleksfronten. Det sket sig ganska snabbt då han påminde väldigt mycket om mitt ex och då vet jag redan att det inte kommer att funka. Men en annan sak som är ännu större är att jag skrev om en kompis till mig i december, det var en kompis som stod mig otroligt nära och som jag tyckte väldigt mycket om. Jag förlorade denna kompis och det tog otroligt hårt på mig, men nu har vi löst saker och är nu kompisar igen. Vilket känns så himla skönt, för det har verkligen varit svårt utan honom, visst jag har min andra bästa kompis men ingen kom i närheten av han och det var så tungt att behöva förlora en person som stod en själv så pass nära. Men nu är vi kompisar igen och det är en grym lättnad, för även om vi inte är där vi var från början så är detta ett otroligt bra steg i rätt riktning. 

 

Men ja, nu ska jag gå och vara nervös för min bästis som har uppkörning och teori imorron. Jag hoppas verkligen att hon klarar det med tanke på hur hårt och hur mycket som hon har kämpat för att kunna ta sitt körkort. Så nu tycker jag att alla som läser det här ska hålla tummarna för min bästis! 

Den här veckan har gått otroligt fort, det har också hänt mycket saker. Både bra och dåliga, det har också varit mycket att tänka på så min hjärna har varit igång typ dygnet runt. 

 

Egentligen har jag inte direkt orden i mig idag, men det var länge sedan jag skrev här så nu får det bli så i alla fall. Jag måste verkligen plugga men jag har ingen motivation och det suger för jag vill bli klar med alla uppgifter men det tar emot hela tiden. Detta gör också att jag är avundsjuk på alla som bara kan sätta sig och plugga varsomhelst och alltid får asbra resultat. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra men det är svårt att inte göra det när alla i ens klass får bra betyg utan att ens försöka och jag lägger ner helt mycket tid och inget händer. Det är så himla orättvist att det bara kommer för vissa och andra måste kämpa helt mycket och kommer inte ens i närheten av vad man egentligen vill. 

 

Men nog om skolan tycker jag, det händer ju faktiskt en del bra saker också. I måndags gick jag Vårruset med mamma och hennes kompisar, kom runt på ungefär 50 min tror jag. Jag tränade i torsdags och jag gick Lundaloppet igår. Det var faktiskt skitkul, kan mycket väl tänka mig att göra det nästa år också. Jag var där med mamma, pappa och Niklas. Men de tre sprang så jag gick själv, men det gjorde inget det var faktiskt skönt för då kunde jag själv bestämma mitt tempo. Sen på kvällen igår var vi hemma hos Niklas och Lina, vi åt tacos och glass med varma bär. Det var så himla kul att vara där hemma igen, varje gång jag är där får jag en sån känsla av att jag också vill flytta hemifrån och liksom börja om men det går ju inte om man inte har jobb och folk vill inte anställa någon som bara har gymnasieutbildning. 

 

Men utöver det så händer det också saker, jag kanske är på g med en kille. Jag gillar han väldigt mycket i alla fall. Men jag vet inte riktigt vad vi är eller om det kommer bli något. Vilket är lite jobbigt, men samtidigt så vet jag inte om jag har orken att vara tillsammans med honom. Har fått uppfattningen av andra att han är väldigt desperat och att han har försökt med alla tjejer i hans klass. Vet att man inte ska lyssna på andra, men det är svårt att liksom glömma bort när man redan har hört saker. Sen har han liksom problem med skolan och det känns väl mest som att jag alltid hittar killar som är trötta på livet, har problem med skola/jobb och inte orkar göra ngt åt det eller bry sig om det eller om mig. 

 

Men ja, såhär är det för tillfället. Jag ska försöka uppdatera mer, men det är svårt att hitta tid med student och balen runt hörnet. 

Det har gått så länge sedan jag skrev här sist. Det har hänt så himla mycket och tiden rinner iväg under mina fötter. Jag är pluggis på dagarna och sömlös på nätterna. Jag gråter floder som leder ut till Nilen, jag känner glädjen i livet när jag är på fester i lägenheter med utsikter som tar luften ur mig gång på gång. Jag får träffa människor som håller om mig när jag är flrvirrad och full. Jag får träffa människor som kysser mig och vågar ta orden ur min själ. Jag får träffa människor som är vackra och som gör mig vacker. Jag får sjunga falskt till musiken som pumpas ut ur högtalarna, jag får stampa i golvet, jag får kärleksmärken på kroppen och själen är fylld av bubbelskum. 

 

Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din