Underbart. Just nu sitter jag i tårar och en stor jävla klump i halsen. Pappa har precis försökt tvinga mig till stallet och rida trots att jag inte vill. Har absolut ingen lust längre, jag hänger dessutom inte med så bra i skolan och då måste jag sluta rida för att jag ens ska ha en chans att få fortsätta upp i tvåan. Men enligt pappa så måste jag ha ”andningshål” och ha minst två dagar i veckan då jag inte pluggar. Precis som jag gör nu, ändå hinner jag inte med i skolan. Framför allt i matten, spelar ingen roll hur hårt jag än försöker med den. Jag har inte godkänt på ett enda prov i hela ettan. Måste plugga om hela mattteboken. Har dock lust att kasta iväg boken och skälla ut min lärare.
Orkar verkligen inte dra till stallet idag, jag vill inte ens dit. Jag tycker inte att lektionerna är roliga, allting handlar numera om att man ska börja tävla. Hatar det, vill inte tävla. Jag kan inte och det är inte bara som jag intalar mig, jag blir så nervös att jag får panik liknande attacker och kan inte hålla reda på ngt alls. Vill bara bort därifrån, jag kan inte ens bli skötare på ngn häst. Då där inte finns ngn ledig.
Klart, där är mycket som jag kommer att sakna, men jag hinner inte med det längre. Och ja, jag fattar vad han menar med att jag måste andas, men han lyssnar ju inte på vad jag säger. Han upprepar sig själv hela jävla tiden. Jag hinner inte ens säga vad jag vill. Han bryr sig verkligen inte om vad jag vill. Allt han bryr sig om är hans pengar. Jag har bara lust att rymma hemifrån och inte komma hem på flera månader. Orkar inte med den här familjen längre. Hejdå.
Just nu är jag inte på bra humör alls och jag har kust att döda allt och alla. Eller i alla fall kasta iväg min dator så långt det bara går. Denna mac:en är seriöst den sämsta som jag har haft och det är den tredje som jag har haft på denna skolan. Trodde att den var bra från början men såklart ska den börja förstöra mitt liv, långsamt men säkert. Nu har den typ ”perioder” då den fungerar precis som vanligt, som den ska göra, då där inte är ett enda fel på den. Och annars så laddar den knappt, man måste ha laddaren i hela tiden dock. Den fungerar inte annars, den kan stänga av sig själv precis när som helst. Den gjorde det precis, bara för att jag skulle höja volymen. Bara complete shutdown. Sen har skärmen blivit helt svart och den lät som min badrumsfläkt. Det är inte så bra heller att ibland när den bara lägger av så ställer den om tiden till 2001-01-01 01:01. Vilket gör att jag väldigt ofta går in och ändrar datum och klockan.
Nu undrar ni säkert varför jag inte gör ngt åt det? Det är för att jag verkligen hatar att fråga folk om saker, har alltid gjort det och det är sinnessjukt svårt för mig att gå in på hans rum och fråga om han kan hjälpa min dator eller i alla fall förklara varför den gör som den gör och fixa det jävla problemet. Men jag kan inte. Jag har försökt flera gånger att bara gå in där, men jag stoppas av mig själv. Tänker hela tiden att jag kan ta det en annan dag, även om den irriterar skiten ur mig.
Jag har dessutom lust att bara skrika rakt ut, jag är så förbannat trött om dagarna. Jag orkar seriöst ingenting alls. Jag äter som jag ska, jag sover helt mycket om nätterna och jag går i skolan och så. Ändå är jag förbaskat trött, och har lust att sova hela dagarna. Vi har nationella imorron, från 8.20-11.20. Uppsats i svenskan, har lust att döda min svensklärare. Just nu är jag dessutom hungrig och på dåligt humör. Bajs på livet.
Jaha, då var det helg igen. Denna dagen ska ska jag först bädda, sen är det Väst Chark med pappa som gäller. Och efter det inleder man helgens mattepluggandet som jag ska fortsätta med hela helgen. Med tanke på att vi har två matteprov nästa vecka och ett prov veckan efter det. Men det ska vi inte tänka på nu, för nu ska jag ha kul.
Ännu en natt har avslutats med skratt och mysiga tankar. Ett planerande som kanske kan gå i uppfyllelse och då skulle jag blir sjukt glad. Jag längtar till sommaren, vill kunna vakna tidigt och gå ut utan att frysa ihjäl. Jag vill kunna lära mig att åka skateboard, även om det är i princip omöjligt. Jag vill ha långa och mysiga nätter med kompisar, jag vill ha fina festivalminnen, närhet och kramar från helt okända personer. Jag vill kunna sitta och skratta tills jag får ont i magen. Jag vill sova utomhus under bar himmel. Jag ska lyckas med allt det där. Och så mycket mer än så. Jag vill framför allt mysa i sommar <3
Men ja, hade nationella idag, gick nog okej tror jag. Förutom att min dator gör extrema uppror emot mig. Jag har kämpat länge med denna konstiga sak som kallas för en Mac. Och nu måste jag nog lämna in denna lilla sak på reperation eller ngt, batteriet som måste bytas. Kommer knappt ihåg hur den var innan den började dampa xD
Hoppade över reidningen idag, orkade inte mer. Följde med pappa och handlade istället, har lust att fly hemifrån hela lördagen, men får inte. Ska vara ensam hemma med han hela dagen på lördag. Känns inte så himla bra. Nu är jag så himla trött att jag ser nog ut som en asiat eller ngt.
Vill bara krypa ner hos dig, du är varm och så mysig. Kom hit min vän för jag behöver dig mer än någonsin förut.
En dag så löser det sig. En dag så kan vi prata igen. En dag är vi inte ovänner längre. Oavsett om den dagen kommer imorron, om en vecka eller om ett år, så kommer den och då kommer jag att älska dig mer än någonsin förr. För då har jag insett att jag behöver dig i mitt liv för att kunna leva och hoppas på att du känner samma sak. Eller att du i alla fall har saknat mig.
Denna dagen är ju verkligen inte min turdag. Den var dålig redan imorse, blev visserligen bättre när jag kom till skolan och sen var det riktigt chill när jag hängde med Thess och Linus. Men sen blev den värre igen, än en gång har fröken Olsson tagit i för mycket när hon ska skoja. Jag skulle bara knuffa Thess på skoj, men vad händer? Jag tar i för mycket och lyckas knuffa henne in i ett elskåp och hon får såklart ont. Nu är hon sur på mig, vill överhuvudtaget inte se mig mer och iggar mig totalt. Själv mår jag sämre än sämst. Önskar att jag inte knuffade henne, fattar inte vad jag tänkte. Tänkte nog inte alls förresten. Jag grät i en halvtimme och skickade sms efter sms och bad om förlåtelse och allt sånt. Fick visserligen svar, men det handlade om hur jag var som person. Och det tänker jag inte skriva här.
Själv är jag så jävla less på att vad jag än gör så lyckas jag alltid ta i för mycket. Borde få lektioner i hur man slåss med någon på skoj utan att skicka dem till akuten med allvarliga skador för livet. Just nu är jag hungrig, ledsen och har ångest till sju pers typ. Ska inte äta förrens om en eller två timmar. Jag har lust att slänga mig i sängen och bara gråta i flera timmar. Är trött på att vad jag än gör så lyckas jag alltid skada någon eller ta i för mycket. Fattar inte hur man ska fixa ngt sånt med tanke på att jag alltid har varit sån.
Nu skiter jag fullständigt i detta. För några veckor sedan bad mina föräldrar mig att jag skulle vara mer hemma, vad gör jag? Tre av fyra dagar som jag går på Kraft sket jag i att ens komma dit, åkte direkt hem. Jag sitter hemma varenda jävla helg, men vad gör dem? Tre dagar i veckan är mamma ute med sina kompisar, ute som att de sitter och dricker på ngn jävla pub eller ngt och pappa är inte hemma han heller. På helgerna, ja då är dem ute med alla sina jävla motorcykelkompisar och kör med dem, varenda helg. Slutsatsen = jag är nästan alltid ensam hemma, trots det så lovade dem att de skulle vara mer hemma än vad de har varit. Inte en chans, jag har bara träffat dem två dagar och det var i måndags och i torsdags. Sen har de inte varit hemma så mycket, utan de kommer hem och sover och går innan jag hinner vakna. Jag kom hem sent inatt, vid halv två, klart att de sover. Jag vaknade för en halvtimme sedan och inser att ingen annan är hemma.
Vad fan är då det löna att be mig att jag ska stanna hemma så att vi kan träffas mer om de själva aldrig ens är hemma? Är så jävla less på detta och det säger jag till dem, men de säger bara att jag ska växa upp och inse att jag inte behöver att de är hemma, för att jag är stor nog att klara mig själv hemma. Nu skiter jag i detta, jag bryr mig inte längre. De har dessutom sagt att de kan hjälpa mig med skolan, men när jag frågade sist så hade de inte tid för sånt skit som mina läxor. Det ska jag klara själv och gör jag inte det så är det inte deras problem utan det ska jag ta med läraren.
I sommar ska jag fan inte vara hemma alls, jag ska stanna ute aslänge varenda jävla dag. Om jag då inte får jobb, vilket jag inte ens tror.
Så, nu är jag hemma igen. Eller jag kom hem vid nio igår, men jag orkade verkligen inte skriva ett inlägg då. Har varit i stugan sedan i fredags. Höll dock på att sova förbi min station på tåget, det är sånt som händer när man kommer hem vid halv tre och somnar i soffan i vardagsrummet. Haha, men det var Martin som hade fest i torsdags och det var sjukt kul. Kan ju lugnt säga att vi hade stora diskussioner.
Men denna påsken har ju lugnt sagt varit den absolut bästa någonsin, knappt bråkat med mamma och pappa. Har fått påskägg som innhöll två par trosor, fyra par strumpor, ett par strumpbyxor och tvåhundrakronor. Ovanpå det har jag fått hundrakronor av Allas veckotidning, en poster och en liten bild. De två sista ska upp på väggarna på mitt rum, har ingenting alls på mina väggar just nu. Helt tomt, jättetråkigt.
Men ja, jag mår väl ganska bra utöver det, så detta blev sjukt långt inlägg, men ja. Vi höres, nu ska jag äta våfflor <3
Kände bara för att lägga upp den bilden. Sitter nu i soffan, är ensam hemma och har varit hemma i ungefär en timme. När jag kom till min cykel så möttes jag av ett uppskuret däck. Men det gjorde inget, för jag fick natten för mig själv. Jag mötte några taxibilar när jag gick hem med min cykel i mina slitna Converse och sönderklippta jeans. Kände mig inte ens rädd då jag valde att inte ha musik på.
Stannade upp vid ett trafikljus, jag skulle inte över gatan, men jag bara stod där och det enda som hördes var nertickandet från trafikljuset och hur vinden blåste. Det var allt som hördes, himlen var delvis fylld av moln, men jag kunde se karlavagnen och månen var nästan full. Jag frös, men det var inget som jag ens brydde mig om. Jag bara stod där helt stilla och bara lyssnade i nästan tio minuter.
Nu ska jag gå och lägga mig, sover i soffan inatt, jag orkar seriöst inte sova i sängen inatt. Lär dock vakna imorron och undra varför jag ligger i soffan. Haha, men det får jag ta då.
Har inte varit såhär rädd på länge. Haha, jag stod i duschen och hade musik på. Väldigt högt såklart, så jag hörde ju ingenting eftersom att jag sjöng med. Lät sjukt vackert ^^ Då kommer ngn och knackar på dörren, jag blir livrädd. Min första tanke var "Nu dör jag" sen hörde jag inget mer. Jag stängde ju av musiken och torkade mig. Var helt beredd på att möta ett spöke eller ngt sånt som jag tror finns i lägenheten. Sen går jag ut och tar på mig kläder, fortfarande rädd. Då hör jag att min storebror säger "Hej" till mig. Och blir lättad som fan, seriöst min första tanke är ju inte direkt att det är min storebror som kommer hem mitt på dagen och ska käka lunch. Det har han nämligen inte gjort på väldigt länge.
Men jag blev helt jävla livrädd, mest eftersom att i förrgår så var jag ensam hemma och jag satt inne på rummet. Då hörs det som om någon sitter i köket och läser tidningen, jag får spel och går ut och kollar. Det är ingen där, jag går ut och kollar flera gånger, först efter en kvart slutar det. Varken mamma eller pappa vet om det eftersom att de tror ju inte på varken spöken eller andar eller ngt sånt. Men det har jag alltid gjort, så jag blir ju extra rädd också.
Men ja, om du har orkat läsa allt, Grattis. Du kanske får en kaka om vi ses någongång.
Ligger här i sängen och tänker. Somnade till innan och sen blev jag klarvaken, har varit det sedan typ tre nu. Tidningen har också kommit. Har inte hört den på flera veckor. Jag är trött och hungrig, har ont i mina axlar och fötter. Dagen har varit både bra och dålig. Nu väntar jag bara på att pappa ska gå upp, han brukar göra det vid halv sex/sex. Och jag orkar inte ens bry mig om han hör mig. Ska ändå inte träffa dem förrens på fredag ändå.
Vi lyssnade på Marilyn Manson, jag blev deppig och jag tittade ut över Malmö stad från hans taklägenhet. Det var tisdag förmiddag och jag var organiserat kaos.
Godmorgon världen. klockan är 05.15 och jag är inte ensam just nu
Kan det inte bli onsdag nu? Jag vill träffa allra finaste och underbaraste Daniella. Jag vill åka iväg också, jag vill slippa plugga. Jag vill bara kunna ha sommardagar med dig, jag vill åka till dig. Men pengar saknas och det är inte kul. Jag vill också klara av matten, men det verkar som om det inte går. Och jag dampar sönder på grund av det.
Jag vill rymma, åka bort där ingen vet vem jag är. För här vet alla nästan allt om mig. Men inte du och jag vill att du ska få reda på saker från mig och inte från någon annan. Så kom hit och jag låter dig bli min.
Tjej från Malmö med mycket känslor och tankar. Älskar att fota och lever för det, lägger dock inte upp så mycket bilder här. Men det kommer med tiden.
Pussen <3
