blackbutterflyes

Vi satt där på ängen som var fylld av sommarblommor. Vinden blåste i mitt hår, du tog en hårslinga och la den bakom mitt öra. Jag log och tog din hand i min, du såg att jag frös så du tog filten och la den om mina bruna axlar. Sen satt du och höll om mig, jag hörde hur vågorna slog upp mot stranden, hur vinden blåste i blommorna på ängen, jag hörde hur fåglarna kvittrande och jag kunde känna dina andetag vid min hals när du la ditt huvud där.  Jag vågade inte röra mig ur fläcken, för jag ville inte förstöra den stunden. Ditt hår var blekt av solens strålar som sken så klart. Nu var det halvlångt, ljusbrunt och lockigt. Dina lockar var underbara, helt så ostyrbara utan de levde sitt eget liv. Och vi ska inte prata om hur fina dina fräknar är, som är helt så brun-orange och liksom växer sig fram längs din näsa och ut på dina kinder. Och dina läppar är mums, haha. De är lika rosaröda som smultron och jaa, jättefina.