blackbutterflyes

Men den senaste veckan har varit hektisk, studenter hit och fester dit. Sena kvällar och tidiga nätter som man går iväg och blir galen på i efterhand. Jag ha tänkt och tänkt och tänkt igen. Jag har grubblat, gråtit och typ vänt ut och in på mig själv. Och jag vet inte vad jag har gjort, för det finns inget minne av det.

Men nu är det bra. Riktigt bra faktiskt. Jag träffade Daniel igen. har inte träffat honom på två veckor, sedan jag var sjuk. Och det kändes så sjukt bra, jag insåg inte hur mycket jag hade saknat honom. När jag såg honom där igenom bussen, gud. Jag har inte känt så sedan ja typ augusti förra året. Och vi gick runt på stan och var allmänt dumma, jag var fnissig och vi hade så himla roligt. Som vi brukar ha och hans kyssar. Fy fan, jag fallar pladask. Vi kysstes inne på centralen flera gånger, jag orkade inte ens bry mig. Det är en sak som är så bra med honom, han gör så att jag inte orkar bry mig om vad folk tycker och tänker. Jag vågar vara mig själv med honom.

Jag har saknat hans kramar, hans doft, hans blonda lockar och hans bruna fräknar på näsan. Jag har saknat hur han håller om mig och bara håller om mig. Jag kan fortsätta i evigheter känns det som, för han är underbar.

Men ja, jag är nykär, sitter och pluggar och känner mig allmänt nöjd med livet. För imorron är det skolavslutning och jag ska gå i tvåan i höst.