Jag hör era skratt i mitt rum under tiden som jag sitter instängd i ett annat och måste hålla mig undan för att jag är ivägen annars. Jag sitter här inne och försöker att plugga matte som jag egentligen behöver, men jag kan fan inte koncentrera mig. Och det är allt på grund av er, ni fattar tydligen inte hur mycket skada ni har gjort i mitt liv. Senast igår fick jag panik och sprang tills jag inte orkade längre. Och då stannade hon också, hon fattade inte hur jag orkade springa så långt på så kort tid, det har jag inte heller gjort. Dock sprang jag för mitt liv, jag ville inte hem, jag kunde inte åka hem redan, jag ville inte, men så var fallet. Jag skulle hem, oavsett vad. Och jag vet, du ville hem, och nej, det är inte ditt fel. Jag mår skit, älskling. Och jag vet att du försöker att hjälpa men vet inte hur, men ni finns där båda två, ni är typ anledningen till varför jag inte slutar kämpa. Fan vad fina ni är.
Renoverar rummet, letan på vem jag är, identitetsoro, ångest, smärta panik, tårar, svordomar och ärr. Förlåt för det jag gör, jag försöker att sluta. Jag vet att du hatar att jag håller på som jag gör, men fina du, jag har mina anledningar att försöka skada mig själv när min pappa skriker att en dag ska han slå mig. Vem vet, jag har ingen aning om något alls längre. Enbart förvirring, kaos som fan.
En värld av organiserat kaos lever jag i, har alltid gjort det. Tack pappa för att du älskar mig, det värmer lika mycket som 10 minusgrader.
Kommentarer
ice - kubiiiix - ruffs säger:
det är svårt att sluta, med det går att bli av med sitt självskadebeteende. jag vet att du inte känner mig.. och allt det där, men . jag tycker att det jag läst på din bilddagbok/dayviews, och det, gör att jag hoppas jag kan skänka något slags litet glädjeämne.
du är inte ensam, och det går att sluta. det tar tid, med det går.
Älskling. Jag förstår varför du gör som du gör. Jag var som sagt bara väldigt trött och ville hem, vilket jag är glad att du förstod.
Älskling. Du kommer klara det. Aldrig någonsin lämnar jag din sida. Ett år har gått sedan vi började umgås. Ett år. Det räcker gått och väl för att jag inte ska lämna dig <3
Tjej från Malmö med mycket känslor och tankar. Älskar att fota och lever för det, lägger dock inte upp så mycket bilder här. Men det kommer med tiden.
Pussen <3
Bloggadress: http://lakubix.blogg.se/