blackbutterflyes

Nu är det på tiden ,eller?

Kategori: Allmänt

Jag har inte skrivit här på nästan ett helt år. Har inte haft känslan för det, det kändes/känns bara som att jag bara klagar eller vill skapa uppmärksamhet runt mig själv när jag skriver här. När jag skapade denna bloggen så var det för att jag inte kunde skriva på varken fb eller bdb, för att folk ansåg att jag var för personlig och att det inte hörde hemma där. Så jag skapade denna bloggen och skrev mest när jag kände för det, vilket inte har varit prioriterat på rätt länge. Mest eftersom att jag kände att ingen läste ändå, att ingen eller väldigt få brydde sig men nu har en kompis gjort mig uppmärksam på att det handlar inte alltid om att folk ska bry sig om en eller ska ösa uppmärksamhet över en.
 
Ibland handlar det om att få ut det ur mig, att få kasta ur mig mina ord för att jag behöver det. Samma kompis har jag samtalat med under en väldigt lång tid om hur jag beter mig mot andra och hur jag är som person. Jag har bett henne om råd och sen insett att jag bara har lyssnat till det som jag ville höra och resten fick vara. Flera gånger har vi gett upp om varandra, trots att vi inte vill, utan för att vi helt enkelt inte orkar. Just nu är nog en sådan period, men samtidigt så ber jag henne om råd för att förändra mig varpå denna gången så har jag lovat att verkligen göra det istället för att bara skita i det som jag anser inte stämmer eller som inte passar just då. Och det är en svår sak att göra för mig, att kunna ändra på mig. Jag är inte en sån person som bryter spår/rutiner lätt, jag har svårt att förändra mig. Men just nu känner jag att detta är ett måste om jag överhuvudtaget ska få lov att umgås med folk. Jag förlorar folk och vänner varje dag, för att de anser att jag är egoistisk och att jag bara ska få och inte behöva ge något alls. Och det gör ont att säga, men det stämmer och jag vill ändra på det, för jag är trött på att alltid räknas bort på grund av det. På grund av det så förlorar jag hela min värld och mitt fotfäste, så nu ska jag försöka att ändra på det. 
 
Detta är första steget.

Kommentarer

  • Kajsa säger:

    Malin. lsjfdljlsjdfkla. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, me min åsikt är att gör vad som känns rätt! Och det låter på dig som det känns rätt, så skitbra! För att citera Monty Python: "life's a piece of shit", och man får helt enkelt göra det bästa av det. Så keep it up :)
    Kram på dig min fina vän! <3

    2013-10-04 | 14:21:20
  • Thess säger:

    Jag blir otroligt rörd och glad över att läsa detta. Klart det är svårt att förändras, och oftast ska man ju vara den man är! Men ja, när ens vänner går får man tänka lite på "var är jag nu och vad gör jag".
    Jag fick samma fråga för ett tag sedan. Det ledde mig rätt när jag gått ur spåret. Kanske det var bra att jag sa det jag sa trots allt? :)

    Svar: Det är ju bra att du blir glad av att läsa det haha, förlåt för sent svar btw, det har varit rätt mycket med skolan och livet i allmänhet. Men ja, det har betytt mycket för mig att du sa det till mig, även om vi inte är lika nära längre så känns det inte som om vi hatar varandra liksom ^^ Och jag har inte gjort så många framsteg än så länge, men det tar ju tid. Jag måste bara vara medveten om att inte ge mig själv varken för mycket eller för lite tid, då blir det nog bara fel tror jag. Det är ju viktigt med balans här i livet.
    Och tack för det med morfar, det betyder verkligen mycket att du säger det <3
    Malin

    2013-10-09 | 22:17:57
    Bloggadress: http://regndoft.blogg.se
  • ice - kubiix - ruffs säger:

    Kul att du tar upp bloggandet! Kul att vi båda har samma design ;) haha.

    Nej men allvarligt nu... Alla förändras/utvecklas vi. Ibland står vi stilla för att vi behöver det med. Men det är modigt att äntligen våga ta steget mot sin egna utveckling. Jag tror det blir bra, hur eller hur. Det enda viktiga är väl att inte tappa bort sig själv i det hela, lättare sagt än gjort.. Men du kommer fixa det, ge det tid, ha tålamod och ja, var rädd om dig helt enkelt.

    Väldigt tråkigt om din morfar med, beklagar. Sorg måste få ta sin tid, sin rätt med. Bara så du vet det, att folk även måste förstå det. Varje sak tar tid, och det måste det få göra.

    kram / iza

    Svar: Ja, men det går lite trögt har jag märkt. Haha ja, men den känns bra :3
    Ja, det är ju lite det som jag vill göra. För jag vill ju liksom inte ha det som det är nu, utan utvecklas och bli en bättre person. Sen är det ju svårt att utvecklas och att inte tappa bort sig själv i det, men vem har sagt att det måste ta en dag liksom?

    Tack, det har varit svårt och det har varit tufft nu när han inte finns längre. Men på ett sätt så känns det ändå skönt, för nu vet vi att han slipper ha ont längre. Det är ju det som är det viktiga, att han inte behöver ha ont.

    Kram :)
    Malin

    2013-10-12 | 18:20:20
    Bloggadress: http://lakubix.blogg.se
Kommentera inlägget här: